Nytt Otnäs utan bilar

Esbos stadsdelar Otnäs och Hagalund kommer under de närmaste åren att förändras mer radikalt än någonsin under det halvsekel som gått sedan de första husen byggdes. Det ambitiösa målet är att skapa en koncentration av undervisning, forskning, teknik, nya företag och arkitektur som slår hela världen med häpnad.

När Alvar Aalto 1951 återvände till Finland från MIT där han varit professor bar han bilden av ett amerikanskt universitetsområde med sig i det mentala bagaget. Regeringen hade köpt ett stort markområde på den då orörda kuststräckan Otnäs 1949 för att där bygga Tekniska högskolan. Så småningom har området utvidgats och är i dag arbetsplats för tusentals forskare. lärare, företagare och studenter – men har bara några hundra fast bosatta invånare.

Avsikten är att omskapa hela Otnäs till en levande stad där folk både bor och arbetar. Via grönområden och en liten ny stadsdel ska området länkas närmare till Hagalund. Det arkitektoniska arvet från Alvar Aalto samt paren Pietilä och Siren ska bevaras och de nuvarande byggnaderna hanteras som skyddsobjekt, också de som inte har något större kulturhistoriskt värde.
Det arkitekterna måste ta ställning till när nya byggnader planeras är hur de samtidigt ska kommunicera med det historiska arvet i rödtegel och med teorierna om framtidens energisnåla, flexibla och miljösmarta byggnader.

För fastighetsbolaget Aalto-Yliopistokiinteistöt, som ansvarar för omvandlingen, finns en annan stor utmaning. Den har mer att göra med inställningen till individuell rörelsefrihet än med arkitektoniska lösningar.
Planläggningen av Otnäs var inspirerat av den dåtida trenden – privatbilism i amerikansk anda. Statsdelen är bilisternas oas med gratis parkeringsplatser och ett heltäckande vägnät som minimerar behovet av att röra sig till fots. Avsikten är nu att i stället skapa en stad där folk på ett självklart sätt promenerar eller cyklar - för att spara på miljön, minimera energianvändningen och hålla sig i form.
Metrostationen som öppnas mitt i Otnäs 2015 ska i princip göra det onödigt att ta bilen till jobbet eller studieplatsen. Alla håller inte med om analysen. Somliga tror att biltrafiken i själva verket kommer att öka på grund av den kraftigt ökande mängden människor. Dessutom finns i Otnäs arbetsplatser som inte är kopplade till Aaltouniversitetet och därför måste de anställda där också få sin röst hörd.

Inslaget av bilar gör Otnäs unikt som kunskapsmiljö. Hos förebilderna som MIT, Harvard eller Stanford är bilarna utestängda från universitetsområdena eller bortskrämda med hjälp av skyhöga parkeringsavgifter. Att bygga om stadsdelen enligt samma filosofi kräver något av en mental revolution.

Förändringen är allt annat än kosmetisk. Om Aalto ska bli dynamon för framtidens Finland med tekniska lösningar, design och tjänstekoncept vi bara kan ana oss till så krävs det att hela lokalsamhället genomsyras av förnyelse och vilja att ta steget ut i det okända.
I dag ger Otnäs snarare intryck av en traditionell mansdominerad ingenjörsmiljö utan kulturellt utbud och med restauranger som stavas Amica och Sodexho. Att Aaltos konststuderande fylls av skräck inför tvångsförflyttningen till Otnäs är inte svårt att förstå.

Förutsättningarna är ändå goda för att Otnäs ska bli en av världens största koncentrationer av hjärnkraft och företagaranda där tekniknyfikenhet och stilkänsla paras med öppenhet för nya idéer och människor. Otnäs har redan fler forskare än någon annan motsvarighet i norra Europa och listan över nystartade företag blir bara längre.
Det finns ingen orsak att ge efter för kravet på att skapa en omgivning som stöder den dynamiken. Det känns också som att frågan om privatbilismens ställning är ett test som berörda parter fortfarande har framför sig – trots det uttalade målet från Aaltos ledning att det nya Otnäs i stort sett ska vara fritt från bilar.