Finland kan börja bråka igen

Svaveldirektivet är nästa test på var gränsen för inflytandet går.

Finland vill skjuta upp EU:s kommande svaveldirektiv, som ska minska belastningen från fartygstrafiken på Östersjön. Industrins intensiva kampanj håller på att nå resultat, även om regeringens linje ännu ska formuleras på pappret.
Att svaveldirektivet leder till ökade transportkostnader är klart. För Finland, som logistiskt sett är en ö, får detta konsekvenser för industrins konkurrenskraft. Därifrån borde steget ändå vara långt till att försöka skjuta upp eller vattna ur en miljöreform som förberetts i många år. Det är lite gomorron yxskaft över protesterna som borde ha riktats in på beredningen i den internationella sjöfartsorganisationen IMO, där beslutet om att begränsa svavelutsläppen ursprungligen gjordes för snart fyra år sedan.
Exportföretagen – läs skogsindustrin – har de senaste månaderna kämpat med näbbar och klor för att få EU:s svaveldirektiv uppskjutet med fem till tio år. De tjänstemän som berett ärenden har idiotförklarats och deras huvuden har begärts på ett fat. De siffror som industrin tagit fram talar om en merkostnad på minst 600 miljoner och kanske upp till 1,2 miljarder euro.
Dessa uträkningar kan ifrågasättas eftersom det inte finns några beslut på hur svavelutsläppen ska minskas. Dessutom finns en plussida: varven och företag som Wärtsilä kan räkna med en ökad orderstock om direktivet går igenom. Dessutom skapas utrymme för helt nya aktörer.
Den svenska regeringen visar också tecken på tveksamhet. Finland riskerar ändå att stå ensamt i en fråga där resten av EU i princip är överens. Det är dessutom en fråga där hälsoeffekter och skyddet av Östersjöns känsliga miljö borde gå före särintressen.