Arabisk vår i finansvärlden

Ledarkrönika

För demonstranterna som försöker ockupera Wall Street är finanskapitalismen en diktator som borde störtas. De tar inspiration av den arabiska våren där människor sökt sig ut på gator och torg för att protestera mot giriga makthavare som berikat sig själva på folkets bekostnad. Wall Street är finansvärldens symboliska centrum, ett penningväldets globala kungapalats.

Skattebetalarna får rädda finansinstitut som fallit på sina excesser, samtidigt som folket drabbas av arbetslöshet och tvångsförsäljning av sina bostäder. Storföretagen och miljonärerna får däremot skattelättnader och fortsätter att kontrollera politiken. Det är inte rättvist, hävdar demonstranterna, och få vill påstå att de har direkt fel.

Det är avgörande för Wall Street-ockupanterna att de verkligen klarar av att samla upp en bred medborgaropinion. Men det ser snarare ut som att de företräder en splittrad radikalism som tar upp en lång rad frågor från minoriteternas rättigheter till klimatuppvärmningen. Det är en aktivism som startats av det konsumtionskritiska nätverket Adbusters, som bland annat vill göra gällande att reklamen smutsar ned den mentala miljön.

"Ockupera Wall Street" ger sig ut för att representera 99 procent av befolkningen. Miljardären och den tidigare storspekulanten George Soros säger sig förstå demonstranternas känslor. De får stöd av fackföreningar och kända kulturpersonligheter som Michael Moore och Noam Chomsky.

Det är farligt för en gräsrotsrörelse att utge sig för att företräda det stora flertalet och tala i demokratins namn. Många amerikaner kan hålla med demonstranternas finanskritik utan att köpa deras ideologiska smörgåsbord, eller Adbusters kampanj mot konsumismen. Den heterogena rörelsen löper risk att marginaliseras under stämpeln "vänster", i stället för att vara fröet till ett nytt alternativ i ett stelt tvåpartisystem.

Gruppen har likheter med globaliseringsdemonstranterna kring millennieskiftet. De hade svårt att vinna legitimitet i allmänhetens ögon och förlorade på att sakna en sammanhållande agenda.

Det går inte att fälla finanskapitalismen på samma sätt som man avsätter en president eller välter omkull en Leninstaty. Men också en symbolisk kamp har betydelse för att ändra människors sätt att tänka. En rörelse som sprider sig till många städer i USA och vidare till andra länder har en chans att göra det.