I riksdagen är kraven högre

Ledarkrönika

Det är inte alltid produktivt att motverka kränkande benämningar av andra människor med att beskriva dem som hat. Det finns för mycket hatprat, hatord, hatinlägg, hatretorik och hatpropaganda. Ordet hat borde reserveras för verkligt allvarliga saker som hets mot folkgrupp och öppen rasism. Annars är de glåpord som slängs fram i anonyma nätdebatter eller mitt på öppen gata bara nedsättande.
Det tycks vara ett oförbätterligt mänskligt behov att se andra som mindre värda. Det gäller att hitta ord för föreställningen om andras mindervärdighet. Tyvärr är vokabulären för det mesta fantasilös. De vanligaste glåporden i gatans språk är sexuellt färgade och börjar på bokstaven h. Med större verbal uppfinningsrikedom kunde respektlösheten vara litet roligare.
Sannfinländaren Erkki Havansi gjorde upp en lista över ord som han vill att partikamraterna inte använder. Normalt folkvett borde säga att man inte benämner någon som "neger", "ryssjävel" eller "hurri".
I riksdagens plenisal är kraven högre än på gatans språk. Talmanskonferensens språkbruksdirektiv till riksdagsgrupperna går ut på att man i riksdagen använder sig av skriftspråkliga termer, niar varandra och använder sådana förkortningar av partinamn som partierna själva accepterar.
Sålunda går det nedsättande "persut" inte an som benämning på Perussuomalaiset, dvs. Sannfinländarna. Ordet "kepu" använder centerfolket ibland själv – därför verkar det onödigt känsligt att Centern var med om att förbjuda det.
Opinionsnämnden för massmedier friade de medier som använt ordet "persu" men rekommenderar att det brukas med urskiljning. Det borde inte särskilt behöva påpekas att ett offentligt språkbruk ska vara omdömesgillt.
Det är lätt att ge direktiv för vilka ord som inte får användas, men svårare att hålla efter nivån på de retoriska utsvävningarna. Allt som har med sexuell läggning att göra ger nya lågvattenrekord. Tanken om könsneutrala äktenskap fick en parlamentariker att orera om äktenskap med svin, en annan om att man då också borde kunna gifta sig med sin hund.
Sannfinländarnas Jussi Niinistö anspelade i riksdagen på en replik ur en nazistisk pjäs. Det är kanske överspänt att beskylla honom för att väcka 1930-talsspöken till liv, men han borde ha varit tydligare med vad han avsåg med sin retorik. Politiker ska ställas till svars för sina ordval.