Soini är inte kung Salomo

Presidentkandidat Paavo Lipponen (SDP) och blivande presidentkandidat Timo Soini (Sannf) har drabbat samman i offentligheten. De spelar ett mediespel som båda kan väldigt väl. Soinis nidbild av Paavo Lipponen är till exempel Moses som vandrar ensam i öknen.
Men bakom rubrikerna handlar tvisten inte bara om politiska revirstrider utan också två radikalt olika världsuppfattningar som krockar.

Sannfinländarna marscherade raka vägen mot valsegern i våras utan att möta den offentliga granskning som populisterna hade varit förtjänta av. Nu har kritiken visserligen tilltagit mot att partiets extremister utnyttjar centrala poster för privata kampanjer men fortfarande kommer den som en mild fläkt.
Politikforskarna är till exempel väldigt förvånade över hur två av partiets extremaste representanter så lätt kunde nli ordförande i utskotten för försvar och förvaltning. Inget av dem har något att göra med de vallöften om ett mer rättvist Finland som gavs utan används i stället som plattform för kampen mot invandring och ökad medborgarkontroll.
Soini själv leder utrikesutskottet där han får ge utlopp för sin kritik om EU.
Om partiets socialpolitiska linje hade hållit efter valet skulle riksdagsledamöterna ha ägnat sig åt välfärdsbygget och de mest utsatta i stället.

Paavo Lipponen har nog även tidigare anklagat Timo Soini för att inte ta avstånd från partiets ytterhögerfalang, men under riksdagskampanjen satt han tyst. Nu när Lipponen gjort en helomvändning och beslutat ställa upp i presidentvalet kommer riksdagsledamoten Jussi Halla-ahos Facebook-kommentarer om Grekland och militärjuntan därför ytterst lämpligt.
Till detta kan tilläggas att Halla-aho utövande av brun humor, alltså inte svart humor som partiledningen försöker få det till, också gav Soini en chans att markera var gränserna går. Den markeringen blev en svag kompromiss som visar att hans ställning i partiet inte är så stark.
Soini har säkert uppfattat signalerna om det sjunkande stödet för populistpartierna i övriga Norden. Han inser kanske att demokratiskeptiker som Halla-aho och Jussi Niinistö skrämmer folk.
Att partiets juridiske rådgivare Erkki Havansi uppmanar debattörerna att undvika ord som neger, hurri, kamelförare och dadeltrampare gör inte argumenten mer rumsrena.

Timo Soini förklarar i en intervju för La Stampas webbprojekt Vatican Insider hur han ska agera om han blir president, "en ärlig och öppen man som inte drar nytta av de frukter och privilegier som kommer med jobbet".
Timo Soini hämtar både rollfigurer och begreppsapparat från Gamla testamentet. Han vill vara lika vis som israelernas konung Salomo. Soini kunde lika gärna ha vänt sig till koranen och tagit profeten Sulayman som förebild, muslimernas version av samma historiska person.
Som det ser ut nu har Soini ändå inte kapacitet att leva upp till rollen av den idealiske domaren som fyller Finlands folk med vördnad. När det gäller övertramp i det egna partiet har Soini väl lätt att se förmildrande omständigheter med tanke på att han betonar försvårande omständigheter i så många andra sammanhang, som i EU-politiken.
Världen blir allt mer komplex och svår att förstå. Trender och händelser är sammankopplade på ett sätt som inte låter sig beskrivas i enkla termer. De förklaringar som Sannfinländarna sluter upp sig bakom är alltför enkla.
Det är något som Paavo Lipponen och alla andra är i sin fulla rätt att påpeka.