Slugt av regeringen att välja lugnet

Under de omständigheter som råder med ekonomisk osäkerhet och regeringspartier som går åt alla håll var det slugt av Jyrki Katainen (Saml) och Jutta Urpilainen (SDP) att skjuta de svåra besluten på framtiden. Regeringen har under sin korta tid upplevt alldeles tillräckligt med friktion. Bedriften att få ihop budgeten på bara några timmar känns därför som en lättnad med tanke på att alternativet varit veckolånga förhandlingar och soloutspel.
Man ser framför sig hur Jyrki Katainen samlar sina ministrar och säger: Jag vet att vi är oense i många frågor och jag har ett förslag. Eftersom det inte brinner i knutarna tar vi det lilla lugna och återkommer till skattehöjningar och nedskärningar i vår.
Man ser också framför sig hur Urpilainen nickar och tänker att det blir lättare att i vår motivera för väljarna att mervärdesskatten måste höjas om ekonomin barkar åt helvete.
Dessutom finns ju fortfarande möjligheten att den svacka som prognosinstituten förutspår blir kort och att skatterna på den ekonomiska aktiviteten fyller på statskassan.

Det måste förstås sägas att budgetberäkningarna bygger på en optimistisk syn på den ekonomiska tillväxten nästa år. Finansministeriet spår en tillväxt på 1,8 procent, vilket ligger över alla andra prognoser. Tapiola antar till exempel att ekonomin växer med ungefär en procent nästa år. Regeringsprogrammet gjordes upp med tanken att tillväxten ligger kring 3 procent.
Sikten är försämrad på grund av det utdragna eurodramat och USA:s kamp för att få i gång ekonomin. Hotbilderna finns på kort sikt utanför Finlands gränser, medan de strukturella inhemska utmaningarna ska ses i ett längre perspektiv. Därför spelar det ingen större roll om de svåra besluten fattas nu eller i vår.

Urpilainen marknadsförde förslaget som en socialbudget där progressiviteten ökar och "folk betalar skatt efter förmåga". Lyssnar man på Samlingspartiet för budgeten finländarna mot plattskatt, alltså bort från beskattning av arbete mot högre skatter på konsumtion.
SDP har rätt i att skatten för låginkomsttagare sänks och att den höjs för medel- och höginkomsttagare. Men förändringen är minimal och i stället beläggs godis, alkohol och tobak med höjd moms samtidigt som skatteavdragen minskas.

Budgetförslaget för 2012 bjuder i sig inte på några nya överraskningar. Det var redan klart att merparten av ansvaret för att spara offentliga medel läggs ut på kommunerna. 
Att bidragen till högskolor, forskning och utveckling skärs ned är oroväckande med tanke på deras framtidsbyggande effekt. Nedskurna ersättningar för alterneringsledigheter går också emot ambitionen att få folk att orka jobba längre.

Vänstern fick igenom sina krav på ökade stöd till långtidsarbetslösa och sysslolösa ungdomar, men de bidrar snarare till minskad social oro än till att öka den ekonomiska aktiviteten. Det är förstås bra att ungdomar söks upp och övertalas till studier eller beredskapsarbeten, men därifrån är vägen tyvärr fortfarande lång till en karriär på den öppna arbetsmarknaden.
För SFP var ökade bidrag till skärgårdstrafiken en ljuspunkt. Vid presskonferensen nämnde Stefan Wallin också Katainens löfte om att leda arbetet med en nationell språkstrategi. Symbolvärdet är stort, men som budgetfråga hamnar den i marginalen eftersom satsningen är värd 100 000 euro.

Regeringen tar en medveten risk när den skjuter de svåraste besluten på framtiden. Men lugnet är kanske värt sitt pris.