EU och Kfor ställs på prov i Kosovo

Det är inte särskilt överraskande att problemen i Kosovo fortsätter, trots FN:s resolution 1244 från 1999 och Kosovos ensidigt utropade självständighet i februari 2008.

Det är inte heller så konstigt att Kosovos ledning fortsätter på den ensidiga linjen, eftersom självständighetsdeklarationen inte stötte på särskilt mycket motstånd. Tvärtom, USA, Storbritannien och en överväldigande majoritet av EU:s medlemmar erkände Kosovo som självständig stat nästan omedelbart.

Omvärlden har nästan hunnit vänja sig vid att inte betrakta ett i praktiken delat Kosovo och staden Kosovska Mitrovica, som inte ville underordna sig den albanska ledningen i Pristina, som ett problem.

Att det var ett falskt lugn stod klart i slutet av juli, då kosovoalbanerna försökte ta kontrollen över gränsstationerna Jarinje och Brnjak. Ursinniga kosovoserber reste barrikader och hindrade Pristinas styrkor att ta över gränsposteringarna. Situationen tillspetsades så att den Natoledda styrkan Kfor tvingades ingripa. Enligt ett avtal mellan alla parter har Kfor ansvarat för kontrollerna sedan dess.

Denna överenskommelse går ut på torsdag. Kosovos premiärminister Hashim Thaçi har meddelat att kosovoalbanska specialstyrkor kommer att skickas till området för att säkra Pristinas kontroll.

Kosovoserberna säger att de kommer att förhindra specialstyrkornas avsikter genom att resa nya barrikader.
Under ytan har såren efter kriget aldrig läkts och Serbien har inte erkänt Kosovos självständighet. Och eftersom en stor del av Kosovos polis- och säkerhetsstyrkor är tidigare medlemmar av den kosovoalbanska befrielsearmén UÇK upplevs Thaçis planer ungefär som om IRA skulle meddela att gruppen tar över kontrollen av gränsposter som är viktiga för brittisktrogna nordirländare. Ett rött skynke, med andra ord.

En möjlighet att lösa kontroverserna i norra Kosovo skulle vara att dela Kosovo. Men det går inte, eftersom ett dylikt beslut skulle öppna för att diskutera också andra gränser. Pandoras box, med andra ord.
Det finns etniskt albanska områden i södra Serbien som med jämna mellanrum har försökt ta upp frågan om att få ansluta sig till Kosovo.
Områdena kring Presevo, Medvedja och Bujanovac i södra Serbien på östra sidan om det FN-definierade Kosovos gräns har en befolkning där andelen etniska albaner är mellan 95 och 45 procent.

EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton har varnat för unilaterala lösningar men frågan är om Pristina lyssnar.
Belgrad och Pristina ingick den 2 september ett tullavtal som ger Kosovo rätten till en tullstämpel där det uttryckligen står "Kosovos tullmyndighet" – utan omnämnande om Republiken Kosovo eller några statliga symboler. Men rätten att uppbära tull eller kontrollera varor som rör sig över en gräns handlar vanligen om avtal mellan suveräna stater. Därför tolkar regeringen i Pristina avtalet som ett erkännande de jure av Kosovos självständighet.
I Belgrad tolkar politikerna avtalet annorlunda, men rättslärda vid Belgrads universitet ger Pristina rätt.

Om Pristina gör allvar av planen på att med våld ta över kontrollen av Jarinje och Brnjak är risken stor för att våldet i norr kommer att sprida sig till andra delar av Kosovo.
Det krävs tålamod och diplomati av Belgrad och Pristina för att förhindra att så sker. Ett tillfredsställande resultat kan uppnås bara genom dialog mellan de två.
Kfor bör fortsätta bära ansvaret för gränskontrollerna tills man kommit överens om en lösning som alla parter kan omfatta.