Chockbeskeden följer en trend

De senaste veckornas besked om massuppsägningar visar att strukturomvandling är en ständigt pågående process som ibland gör ett ryck. Var och en för sig har de dystra nyheterna från Finnair, UPM, Itella, Nordea och Ahlstrom en egen logik. Sammantaget varnar de för utmaningar som hela Finland står inför.
I Nordeas fall handlar det om förberedelser inför hårdare krav på kapitaltäckningen. Finnair kämpar mot lågprisbolagen. UPM försöker få upp papperspriserna med att skära i överkapaciteten och då offras Myllykoski. Itellas neddragningar beror på att post- och tidningsutbärningen minskar medan Ahlström kämpar med svag lönsamhet.
Nokias besked i våras om att minska personalen med tusentals personer hänger också ihop med en radikal kursändring som även drabbar Digia.

Alla beslut ska bedömas mot de ökade riskerna i ekonomin.
De senaste prognoserna för nästa år följer en snabbt fallande kurva och vittnar om den osäkerhet som breder ut sig. I juni tippade Finansministeriet att ekonomin år 2012 växer med 2,8 procent. Sedan började de mörka molnen synas vid horisonten - ett uttryck som finansminister Jutta Urpilainen (SDP) marknadsförde inför budgetberedningen. De senaste prognoserna för nästa år är 2,3 procent (Andelsbankerna), 2,1 procent (Löntagarnas forskningscentral) och 1,6 procent (Nordea).

Dessa är fortfarande tillväxtsiffror som flera europeiska länder bara kan drömma om. Hemma har de ändå tagits emot som rena domedagsprofetiorna. Självklart kan de användas strategiskt. Uppsägningar tenderar att komma i vågor. När ett företag säger upp sjunker tröskeln för andra att följa efter. Det är mentalt sett lättare att vara en del av en trend än att ensam få ta emot offentlighetens dom.
Konspirationsteorierna kring sadistiska chefer är många, men knappast finns det någon företagsledare som medger att uppsägningar av anställda är en tillfredsställande sysselsättning. Framför allt är de ju ett tecken på att något gått rejält snett.

FFCs lobbyist Nikolas Elomaa föreslår att staten borde beslagta Björn Wahlroos egendomar som straff. Wahlroos är styrelseordförande både i UPM och i Nordea och har alltså haft en central roll i de två chockbesked som levererats denna vecka. Det är möjligt att hans personliga girighet inte känner några gränser, men framför allt lever han som han lär: det är aktieägarnas insats som ska belönas.
Elomaa provocerar förstås, men han företräder en populär tankeriktning. Sannfinländarna har redan krävt att förmögenhetsskatten ska tas till heders igen. Elomaas förslag är en radikal version av de "solidaritetsskatter" som bland annat är på gång i Portugal och diskuteras i Frankrike men stoppades av Berlusconi i Italien.

Hämndfantasier tröstar bara för stunden.  Därför ska blickarna nu riktas mot omskolningen. Tyvärr finns det inom många sektorer ingen tradition av jobbtryggande fortbildning. Nordeas välutbildade anställda har knappast något större problem att hitta ett nytt jobb. Finansbranschen ropar efter kvalificerad arbetskraft.
Pappersarbetarnas öde är däremot dystrare, men ingalunda beseglat. Det är också lärdomen från Voikkaa, som UPM lade ner 2006. Vägen till en omstart går via fortbildning och individuella karriärplaner.
I Kemijärvi, Kajana och Fredrikshamn har däremot bara var tredje fått jobb.
Regeringsprogrammets löften om mer fortbildning i form av personliga utbildningskonton bör absolut förverkligas.