Ledarkrönika : Inte punkt …efter galen

Han verkade vara som vem som helst. Han som var så trevlig. Han som alltid hälsade så glatt.

Intervjuerna med grannar, klasskamrater och vänner till den norske massmördaren följer ett bekant mönster. Så gott som alltid när någon begått ett obegripligt våldsdåd vittnar de närmaste om att han var som alla andra. Samtidigt söker vi med ljus och lykta efter detaljer som kunde bevisa att gärningsmannen trots allt inte var ”normal” – någonting som kunde övertyga oss om att motsvarande grymheter inte kan ske var som helst och när som helst.

När förhörsledarna nu berättar att gärningsmannen ställer märkliga villkor i fängelset andas många ut. Anders Behring Breivik är helt enkelt en psykopat, en enskild fanatiker, en ond människa. Så säger också terroristens försvarsadvokat, så förklarar en rad politiker det skedda – ironiskt nog i synnerhet de som brukar hävda att islam är förklaringen till terrorbrott.
Galenskap är en bekväm förklaringsmodell men den räcker inte, oberoende av vad den rättspsykiatriska undersökningen en dag kommer fram till. Terrorister får de facto sällan en psykiatrisk diagnos och det är osannolikt att alla de som drogs in i grymheterna i Hitlers Tyskland, i Jugoslavien och Rwanda skulle ha lidit av en personlighetsstörning.
Det finns en social kontext som vi inte kan koppla bort. Breivik var uppenbarligen rätt ensam, men han var inte isolerad. På nätet blev han bekräftad, eller där läste han åtminstone in en bekräftelse för sin besatthet av tanken att Europa blir ett islamiserat eurabien.
Att förvaltningsutskottets ordförande Jussi Halla-aho citeras i terroristens märkliga manifest gör inte honom medskyldig till dådet och det är inte en anledning till att avgå från posten som förvaltningsutskottets ordförande, vilket SDP:s partisekreterare Mikael Jungner föreslagit. Samma citat som nu cirkulerar i offentligheten fanns redan i våras då Halla-aho blev ordförande, men då valde de flesta politiker att blunda.
Ingen annan än Breivik är skyldig till morden. Däremot har han gjort det tydligt att vi alla har ett ansvar för vilka ord vi använder och hur vi talar om ”andra” för att inte mata extremismen. Som ordförande för det utskott som har hand om bland annat invandringsfrågor måste Halla-aho bevisa att han insett att han inte längre kan frånsäga sig ansvaret för samhällsdebatten.