Onödigt att skapa brottslingar

Sjöpolisen i Sverige anser att sänkningen av gränsen för roderfylleri till 0,2 promille har varit lyckad. Antalet båtförare som åker fast med för mycket alkohol i blodet har minskat trots att övervakningen skärpts och polisen fått mer resurser och utökade rättigheter att stoppa misstänkta personer.
Lagändringen, som trädde i kraft i juni i fjol, ledde först till att antalet fall mer än fördubblades, men i takt med att sjöfolket har lärt sig de nya reglerna har problemen minskat.
Gränsen på 0,2 promille är lika strikt som i trafiken och därför lätt att komma i håg. En pilsner och inget mer eller ingen alkohol över huvud taget är det som gäller.

Finland har Nordens liberalaste inställning till alkohol och fritidsbåtar. Gränsen på en promille innebär att båtförarna kan vara stadigt rustade utan att riskera böter eller fängelse. Det är heller inte många år sedan gränsen på Åland var 1,5 promille.
I Norge är gränsen 0,8 promille och sjöfylleri leder till höga straff, både fängelse och förlorat körkort. I Danmark är gränsen 0,5.
En arbetsgrupp föreslog i mars att gränsen inte ska sänkas i Finland, vilket gick tvärt emot det man hade väntat sig. Den sänkta gränsen på 0,5 promille gäller bara besättningen på stora fartyg i kommersiell trafik och där råder oftast nolltolerans redan nu.
Arbetsgruppens medlemmar, förutom två som anmälde avvikande åsikt, pekade på att sjöfylleriet minskat radikalt de senaste decennierna. De som dött på sjön med alkohol i blodet har nästan alla varit rejält påverkade med över två promille i blodet. En försumbar andel har haft mellan 0,6 och 1,0 promille i blodet.

Det säger inte att mörkertalet är stort. Den stora riskgruppen är män som åker ensamma eller med en kompis i snurrebåtar drivna av motorer på mellan 10 och 40 hästkrafter.

Den nya kommunikationsministern Krista Kiuru (SDP) har redan hunnit säga att hon är för en gräns på 0,2 promille. Det finns en viss logik i det förslaget. Forskning visar att folk med över 0,4 promille i blodet har en nedsatt omdömesförmåga. Men att följa det svenska exemplet verkar överdrivet hårt och bland båtfolket i Sverige har protesterna mycket riktigt varit högljudda. Gränsen gäller båtar som är längre än 10 meter eller går hårdare än 15 knop.
I praktiken har sänkningen lett till att någon utses till fyllechaffis och får stå vid ratten medan de andra super. Samtidigt noterar Sveriges största motorbåtstidning Vi Båtägare att promillesänkningen har en stor betydelse för den svikande försäljningen av fritidsbåtar. Att kopplingen mellan båtliv och sprit är så stark är ändå svårt att tro.

Två professorer i sjörätt, Hugo Timberg och Mats Edenius, har däremot påpekat att de nya bestämmelserna innebär en nykriminalisering som är helt onödig. Politikerna har med "pilsnerlagen" skapat kriminella av en grupp människor som hittills inte utgjort någon fara vare sig för sig själva eller andra. Svenska livräddningssällskapet har likaså understrukit att flytvästar på alla är mycket viktigare för sjösäkerheten än denna lag.
Den svenska lagen har också kritiserats hårt av kammarrätten i Stockholm som inte finner något stöd i vetenskaplig forskning. Pilsnerlagen handlar alltså mer om nykterhetspolitik än sjösäkerhet.

Å andra sidan känns 1,0 promille onödigt tillåtande. En så hög gräns gör oundvikligen att folk har svårare att bedöma när det är dags att skruva på korken. Många som hamnar i blåskontroll har också promillehalter som inte ligger långt under straffgränsen.
Politikernas uppgift ska ingalunda vara att stifta avskräckande lagar på områden där det inte finns problem. Men en sänkt gräns skulle ändå ge en signal om att båtar och alkohol inte hör ihop samtidigt som den skulle ha en praktisk betydelse. Med 0,5 promille vore gränsen densamma som för bilförare och därmed lättare att rätta sig efter vid måltidsdrickande.

I stället kunde Krista Kiuru föreslå att det ska bli obligatoriskt att bära flytväst ombord. De flesta av dem som drunknat hade fortfarande varit vid liv om de satt på sig en flytväst.
Detta kräver förstås i sin tur att sjöpolisen och sjöbevakningen får mer resurser att övervaka fritidsbåtarna. Det är risken att åka fast som gör att båtförarna håller sig i skinnet, inte en sänkt promillegräns som ingen övervakar.