Industrin ser orosmolnen komma

Det är bara ett drygt år sedan exportsiffrorna vände uppåt och nu ökar osäkerheten i industrin igen. Eurokrisen och de amerikanska skuldproblemen kan föra världsekonomin in i en ny nedgång.  Visserligen snurrar maskinerna hos verkstadsindustrin och det ryker ur metallföretagens skorstenar, men delårsrapporterna lever inte upp till förväntningarna samtidigt som osäkerheten ökar för var dag.
Outokumpu, Fortum, Wärtsilä – listan på företag som gjort placerarna besvikna är lång. Inte ens Metso, med sina rekordtjocka orderböcker, fick godkänt.
I onsdags visade ny statistik från USA att tillväxttaken i ekonomin har avtagit och när pulsen mäts på de europeiska inköpscheferna visar det sig att framtidstron fortsätter att sjunka.

Eftersom 70 procent av den finländska industrins export går till europeiska adresser avspeglar sig EU:s problem direkt i orderböckerna. Därtill är den tilltagande osäkerheten särskilt olycklig då investeringarna inte har piggnat till efter finanskrisen, trots att det nog satsas i konkurrentländerna.
Förutom kärnkraftverken är inte ett enda stort industriprojekt under planering i landet. Tvärtom läggs fabriker ner och jobben försvinner. I går stängdes dörrarna för gott till Stora Ensos förpackningstillverkning i Kotka.

Hoppet om att de nya gröna jobben ska rädda sysselsättningen i framtiden bleknar också. Fortum dras med stora förluster i tillverkningen av biobränslen, Lassila & Tikanojas satsning på träbaserad energi vinglar farligt och Moventas, som tillverkar turbiner för vindkraftverk, gick i konkurs i juni.

Teknologiindustrin, som förutom verkstadsbranschen och metallindustrin även representerar elektronikföretag, IT-firmor och konsultbyråer, påpekar att medlemsföretagens framgångar varierar väldigt mycket beroende på vilken bransch de befinner sig i. Finanskrisen drabbade till exempel IT-företagen mycket mindre än de företag som förädlar metaller, vars försäljning nu ökar snabbt.
Till intresseorganisationens uppgifter hör visserligen att föra fram dystra besked för att dämpa fackets lönekrav och få staten att sänka skatterna, men i dagens läge känns oron för investeringsoviljan befogad. Även om exporten är på väg upp har kurvan för insatsvaror till inhemska köpare vänt neråt igen.

Så länge osäkerheten gör att både företag och kreditgivare drar öronen åt sig och inväntar klarare signaler om att vi inte är på väg mot en ny krasch finns det lite hopp om att investeringarna ska komma i gång igen.

Industrins representanter anser att problemen ska sökas i Finlands svaga konkurrenskraft, alltså för höga löner och skatter. Ändå man fråga sig om inte den överhettade världsekonomin fram till 2008 ledde till att företagen måttade kapaciteten efter en mycket större försäljning och att det är därför den inhemska efterfrågan på maskiner och utrustning inte kommit i gång.
Det är också klart att en allt större del av investeringarna går till Asien och Latinamerika. Finlands ekonomi är oundvikligen en del av den globala strukturomvandlingen oberoende av vilka åtgärder som vidtas.

De brustna förväntningarna gäller även den offentliga ekonomin som expanderade med tanke på fortsatt tillväxt och har hamnat i en fälla med snabbt ökande skuldsättning. Nu när det visar sig att den grund välfärden står på inte håller uppstår alltså nya behov av att skära i kostnaderna.