Lära sig leva med algerna

För tio år sedan gav algblomningen varje sommar upphov till ett ramaskri utmed kusten. Krav på att politiker måste göra något åt övergödningen av Östersjön ställdes i medierna och upprörda stugägare stod på sina bryggor och pekade på smörjan som förstörde badvattnet.
Men människan är anpassningsbar. Nu har algerna nått badstränderna i Helsingfors (information på finska) utan att det görs till en stor sak.
Vi har lärt oss acceptera algblomning, hög UV-strålning, dioxin och PCB i senapsströmmingen eller gravlaxen med stoiskt lugn.
Det går ju bra att simma bland algerna så länge man inte tar en kallsup och kommer ihåg att duscha efteråt. UV-strålningen sköts med effektivare solkrämer och klädsel då solen är som starkast.
De negativa effekterna av att få i sig cancerframkallande ämnen via strömming och lax kompenseras ändå med att det är nyttigt att äta fisk. Därför kan vi bortse från att gränsvärdena överskrids och rentav kräva att EU ger oss ett undantag från försäljningsbestämmelserna.
Samtidigt kommer lugnande rapporter om att vattnet i Finska viken håller på att bli bättre tack vare effektivare rening av Petersburgsbornas avlopp.
Dessa rapporter omfattar tyvärr inte skärgårdshavet där jordbrukets och fiskodlingarnas bidrag till övergödningen inte ser ut att minska.
När rederierna nu drar sitt strå till stacken riktas ljuset på jordbruket. Miljöstödet har blivit inkomstautomatik i stället för styrmedel. Arbetet med att skapa mekanismer för att styra stödet till de mest kritiska platserna måste intensifieras. Det är inte lantbrukarnas fel att miljöpolitiken dras med ett systemfel.