En ensamvargs meningsfränder

Den norske mördaren lever i en ideologisk miljö där många har en gemensam fiende. Utøya skulle bli upptakten till ett europeiskt inbördeskrig.

Det är många som upplever obehag över att hamna i samma ideologiska nisch som den norska massmördaren, vars namn borde tigas ihjäl. Men alla de som fantiserar om västerländska nationalstater obefläcka­de av yttre impulser utifrån har all orsak att göra en verklighetskontroll av sin egen världsbild och inställning till mänskligheten.

Tyvärr kan de som gjort sig onåbara för andras argument sedan länge skapa virtuella världar befolkade av meningsfränder där argument, som skapas i en anda av hat och förakt, återanvänds, klipps ut och klistras in i nätdiskussioner eller distribueras till andra som länkar.

Det manifest där denna 32-åriga man lägger fram sina tankar är unikt som exempel på organisationsförmåga och omsorgsfull dokumentation av förberedelserna till ett våldsdåd som förfärat en hel värld.
Ideologiskt handlar det däremot om tankar som är skåpmat på extremisternas nätforum och mycket tycks vara kopierat ur den amerikanska Unabombarens bok. Skillnaden är att multikulti-gänget och kulturmarxisterna har utsetts till huvudfienden i stället för vänstern, men tankarna kring den vita rasens överlevnad är desamma

En efter en slår de som återanvänder samma påståenden om islamiseringens effekter på USA, Europa, Norden eller Finland ifrån sig och frånsäger sig allt ansvar för att sprida dessa tankar. Varken personer som vettvillingen beundrade och citerade – Geert Wilders, Jussi Halla-aho med flera – eller andra medlemmar i de politiska partier som rider på främlingsfientligheten vidkänns något ideologiskt samröre.
Alla de tusentals personer som redan innan dådet fick sig manifestet tillsänt per e-post följt av inloggningsinformation förundrar sig nu över hur de kunde finnas på listan. Det gäller även Sannfinländarnas partimedlemmar. En annan av de organisationer i Finland som också fick godkänt var Finskhetsförbundet.

Manifestet för ett europeiskt inbördeskrig sägs vara skrivet med hjälp av ”bröder och systrar” i bland annat Finland och Sverige. Märkligt är att ingen reagerade och larmade polisen med tanke på det fruktansvärda innehållet. Hur ser den mentala miljön ut där våldsfantasier av detta slag tas emot utan reflektion?

Grundtanken med attacken i Oslo och Utøya var att radikalisera samhället och öka intensiteten i konflikterna mellan olika meningsmotståndare. Våldsdådet hamnar i samma kategori som den överlägset vanligaste typen av alla terrorattacker i Europa, de som utförs av etniska nationalister och separatister.

Att det skedde i Norge, ett etniskt och socialt homogent land som står stolt utanför EU, känns overkligt. Av Norges invandrare är omkring 100 000 muslimer, varav de flesta ursprungligen kommer från Pakistan och är väl integrerade. Den allra största gruppen invandrare är svenskar och polacker.

Allt tyder ändå på att den norske mördaren hade blivit en ensamvarg som sökte och ibland fann umgänge och uppmuntran bland likasinnade fanatiker. Kopplingen till Fremskrittspartiet och olika nätforum är lös. Ofta blev han avvisad. Det är därför fullt möjligt att hans hittills okända Tempelherreorden – det europeiska terrornätverket – är en fantasikonstruktion. Av den orsaken hade det varit omöjligt för polisen att avslöja planerna på förhand, det fanns helt enkelt inget att spana efter. Tanken skrämmer: att han ensam förverkligade sina fantasier utesluter inte att andra förbereder sig på något liknande.