Fienden mitt ibland oss

Tragedin i Norge tvingar alla att pröva sin inställning till det öppna och omfamnande samhället. Den farligaste fienden bor i grannlägenheten.

Bilderna, ljuden och berättelserna från Oslo och Utöya visar att gränsen för vad människan kan ställa till med än en gång har överskridits. Norges politiska framtid mejas ner på en semesterö och symbolerna för landets välstånd - demokrati och olja - sätts i brand, utslagna av vad som vid första anblicken verkar vara en helt normal norsk man i yngre medelåldern: lång, blond och blåögd, välklädd, klar i blicken, företagare i grönsaksbranschen som bor med sin 62-åriga mor.

Norge är nu ett land i djup chock: som statsministern Stoltenberg konstaterade förvandlades Utöya från paradis till helvete i en nationell tragedi, den värsta under efterkrigstiden. Vi kan bara känna djup sorg över att våra nordiska vänner tvingas uppleva denna mardröm.

Den första ryggmärksreaktionen bland experter, politiker och medier var att rikta blicken mot Afghanistan och Libyen och peka på terrorattacken i Oslo som ett dåd av krafter som vill straffa staten Norge för dess militära engagemang.
Enligt andra teorier var detta en kurdisk attack och ett varnande exempel på priset för Norges internationella närvaro och på att hela Norden är hotat.

Men snart började de oroväckande nyheterna om vad som försiggick på Utöya komma in och i går morse stod det klart att dådet måste ses som en politisk akt riktad mot själva grunderna för det norska samhället.

Det hela verkar till en början fullkomligt ofattbart och meningslöst. Men här finns ett mönster som är alltför lätt att känna igen. Det handlar inte om en nynazist av det slag som härjade i Norge fram till mitten av 1990-talet utan om en tidigare ostraffad värdekonservativ ung man som ännu för några år sedan var medlem av det främlingsfientliga Fremskrittspartiet.
Massmördaren sysslade med hobbyskytte och jakt, han var aktiv på invandrarkritiska forum åtminstone i Norge och Sverige och skrev inlägg kritiska mot islam som tyder på hög intelligens.  De "vetenskapliga" argumenten underbyggdes med statistik.
Han visade tendenser till kristen fundamentalism, kallade sig nationalist och anklagade förre statsministern Gro Harlem Brundtland för att vara "landsmördare" när hon omfamnar det mångkulturella samhället. Han såg också en konspiration där all samhällsdebatt dödas av politiskt korrekthet i etablissemanget.

Detta tankemönster som skapade ett monster går att känna igen i många europeiska länder, inte minst Finland där avskyn för mångkultur, allmänt accepterade sanningar och tanter i blomsterhatt har blivit en del av etablissemanget.

Brundtland besökte Utöya bara timmarna innan mannen iklädd polisuniform började sin välorganiserade slakt medan han enligt ögonvittnen som lyckades fly jublade. Att han var klädd som representant för ett av de yrken folk har mest respekt för visar vilken infernalisk placering som låg bakom hela dådet.
Det är över huvud taget svårt att förstå hur en enda person kan ställa till med så fruktansvärda skador. Allt tyder på att det inte var stundens infall utan åratal av planering som låg bakom. Grönsaksfirman startades för flera år sedan och möjliggjorde köp av sex ton konstgödsel i maj, som blandat med diesel skapar en bomb med fruktansvärd styrka.
Samma ingredienser användes av Oklahomabombaren Timothy McVeigh 1995.

När finska och svenska meningsfränder i nätforumen slår ifrån sig allt ideologiskt samröre med denna norska vettvilling är argumentet att "ingen riktig nationalist mördar sitt eget folk". Det är ett försvarstal som innehåller obehagliga implikationer och manar till eftertanke.

Tyvärr visar tragedin på Utöya liksom skolskjutningarna gjort förut att fienden oftast är en av "oss". Mördarens grannar och forna arbetskamrater ställer sig helt oförstående till hur denna till synes väluppfostrade och hövliga, om än något tillbakadragne man kan stå bakom en så ofattbar gärning.
Den norska massmördaren illustrerar det som forskare redan slagit fast: fullständigt normala människor kan under vissa omständigheter vara kapabla till de mest avskyvärda dåd utan att ändå vara psykopater. Känslan av att vara orättvist behandlad är ofta en pådrivande kraft.
Tragedier som denna känns också totalt obegripliga om de inte relateras till ett samhällsklimat där sociala normer och beteenderegler ersätts av en subkultur där det är accepterat att önska livet av meningsmotståndare. Den måste också relateras till den alltmer accepterade främlingsfientligheten.

Lyckligtvis kan de flesta av dessa övermänniskor ändå hålla sina impulser under kontroll. Men de skapar en rädsla som bara stärks efter händelserna på Utöya. Denna rädsla tvingar oss alla att pröva inställningen till det öppna samhället.

Frågan är då hur vi skyddar oss mot personer för vilka tragedin i Norge kan fungera som inspiration. Vi vet ännu inget om motivet och vad som fick denna person att aktivera sin plan på att metodiskt börja mörda ungdomar. Vi vet heller inte om andra var inblandade.
Eftersom mördaren är vid liv kommer vi att få tal del av försöken att förklara varför han valde att ta död på nästa generation av vänsterpolitiker i Norge. Dessa förklaringar kommer att vara tunga att lyssna på och försöka förstå.