16.6 I samma båt med Grekland

Det är dags för Finland att lämna sin lilla finansgemenskap med Grekland och Slovenien och övergå till EU:s system för registrering av värdepappersinnehav. Den nuvarande lagstiftningen kom 1989 och har lappats på vartefter. EU:s strävan mot att skapa en gemensam europeisk marknad för aktier och räntebärande papper kräver också en anpassning.

I det kommande regeringsprogrammet finns en skrivning om harmonisering av lagstiftningen om värdepappersmarknaden enligt ett betänkande som lades fram i februari.
Harmoniseringen innebär bland annat att inhemska ägare kan välja mellan att registrera sina innehav i värdepappersregistret, där uppgifterna är offentliga, eller hos någon förvaltare, till exempel en bank. Hittills har bara utländska ägare som inte gått över flaggningströskeln fem procent kunnat vara anonyma via förvaltarkonton.

Finansministeriet sammanställer i dagarna de utlåtanden som kommit in. De kritiska rösterna är få och kommer närmast från mediefältet. Också polis, utmätningsmyndigheter och skatteinspektörer vädrar sin oro för att det blir svårare att få fram uppgifter om vem som är den verkliga ägaren av värdepapper.

Journalisternas varningsklockor är värda att ta på allvar. Det är oroväckande om Samlingspartiet med stöd av Svenska folkpartiet förespråkar en mörkläggning (Voima 10.6). Anonyma innehav av egendomar strider mot grundläggande öppenhetsprinciper i vårt samhälle. Förvaltarkonton kan lätt öppnas upp. Sverige har till exempel redan länge haft motsvarande system och där får börsbolagens aktieböcker vara högst tre månader gamla. I praktiken innebär det att ägarförteckningarna körs varje kvartal vid Euroclear, som sköter värdepappersregistreringen, och där ståtar alla ägare med namn.
På samma sätt fungerar registren i de övriga EU-länderna, med undantag alltså för Finland, Grekland och Slovenien.

Precis som nu kommer också makthavarnas aktieinnehav att vara öppna för insyn. Och de ägare som vill utöva sin makt vid bolagsstämman måste hur som helst ge sig till känna under eget namn. I dag kan till exempel utländska ägare använda bankens tjänstemän som bulvaner på aktieägarmötet.

Det finns alltså frågor som måste beaktas. Kommittén som lagt fram betänkandet har främst tittat på hur registreringen av värdepappersinnehav kunde göras mer kostnadseffektiv. De samhälleliga aspekterna fick mindre tyngd. De som arbetar med att reda ut den grå ekonomin och sätta fast skattesmitarna måste därför få försäkringar om att omläggningen inte försvårar möjligheterna att få ut ägaruppgifter.
Vad gäller utländska förvaltare innebär den nya lagstiftningen ändå ingen förändring.

Fördelarna med harmoniseringen är däremot uppenbara. I dag är det både billigare och enklare att köpa aktier i utländska bolag än inhemska. Belgiska Euroclear Finland, som 2008 köpte Värdepapperscentralen, har ett monopol och priserna är därefter. Med samma system som i övriga Europa öppnas Finland upp för konkurrens, vilket sänker priserna, vilket redan skett på förmedlingssidan.

I förlängningen kan intresset för finländska börsaktier öka. Det är välkommet med tanke på att bolagens investeringar måste finansieras och skärpta kapitalkrav begränsar bankernas rörelseutrymme. Helsingforsbörsens stiltje får många att undra om Finland behöver en egen marknadsplats. Med den nya lagstiftningen på plats rätas frågetecknet ut.