Sjätte hjulet under vagnen

En regering som består av ytterligheterna från både väns­ter och höger är en sällsam lösning, men inte unik. Två gånger tidigare har Samlingspartiet och Vänsterförbundet skrivit regeringsprogram tillsammans med framkomligt resultat.
Men gammal kaffesump är inte särskilt pålitlig för att spå utgången i de pågående förhandlingarna.
När Paavo Lipponen bildade sin första regnbågsregering 1995 var Vänsterförbundet ett ungt parti som ville bli av med kommunistskuggan och bygga nya nätverk i Europa. I dag har partiet inte bara skärpt sin vänsterprofil, utan också blivit mer högljutt i sin EU-kritik.
För bara två månader sedan kunde partiledaren Paavo Arhinmäki svårligen tänka sig att ingå i samma regering som Samlingspartiet. Arhinmäki och Jyrki Katainen är ett omaka par från vilken vinkel man än studerar dem: De har olika åsikter om det mesta från beskattning och ekonomiska framtidsprognoser till EU-politik och försvarsfrågor. Ännu mer sensationellt var det att Alexander Stubb under den första omgången skissade linjerna för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik med den gamla stalinisten Jaakko Laakso – som bildat en opposition till och med inom sitt parti.
Men med både De gröna och Socialdemokraterna i regeringen kan Vänsterförbundet trots allt argumentera för sina ministerportföljer, i synnerhet om Katainen är tvungen att betala ett ganska högt pris för att få med vänstern i sin majoritetsregering.

Men ju fler av Vänsterförbundets förhandlare som vandrar ner för Ständerhusets trappor i protest, desto obekvämare blir Arhinmäkis kostym.