Portugals beroende minskar inte

Resultatet av valet i Portugal är att landet får en majoritetsregering som kan driva igenom svåra beslut. Men på sikt är det andra saker som gäller.

Valutgången i Portugal innebär att en center-höger majoritetsregering tar över efter socialisterna. Efter segern över socialistledaren José Sócrates parti – socialdemokraterna PSD kammade hem 38,6 procent av rösterna medan socialisterna fick 28 procent – meddelade Paulo Portas, ledaren för det tredje största partiet, CDS-PP, att hans kristdemokratiska parti är redo att samregera med PSD och dess ledare Pedro Passos Coelho. Det ger en betryggande majoritet i parlamentet.

Regeringsförhandlingarna torde därför inte bli svåra och utdragna. Coelho har meddelat att han tänker se till att Portugal uppfyller de villkor som ställs på landet i utbyte mot det europeiska stödpaketet på 78 miljarder euro.

Det finns ingen anledning att tro att de utfästelserna kommer att ändras. För en majoritetsregering är det naturligtvis lättare att genomdriva smärtsamma beslut än vad det var för förre premiärministern Sócrates minoritetsstyre. Dessvärre kan det vara dags att sätta punkt där för de goda nyheterna.
Portugals ekonomi beräknas backa med ett par procentenheter både i år och nästa år. Landet hotas av den största arbetslösheten på trettio år. Den är redan nu en av de högsta i EU.

Så någon snabbfix av ekonomin blir det inte.

Så någon snabbfix av ekonomin blir det inte. Trots nedgången i ekonomin 2008 vann Coelhos företrädare Sócrates och socialisterna valet 2009. Två år var inte nog för dem att uppfylla förväntningarna. Den nya regeringen kommer att behöva minst lika lång tid på sig för att vända båten.

Förvisso finns det rum för förbättringar. Coelho har konsekvent förespråkat en nedskärning av de statliga utgifterna. Statlig egendom kommer också att säljas.
Stödpaketet förutsätter att Portugal uppfyller vissa villkor. Därmed är alternativen begränsade.

Allt detta vet Passos Coelho mycket väl. Beslut om höjda skatter, nedskärningar i stödet till och förmåner för arbetslösa samt nedfrysta pensioner och löner kommer att serveras portugiserna.

Det är svårt att föreställa sig att den långa raden av reformer som krävs för att utifrån ställda villkor ska uppfyllas, inte ska få politiska följder på sikt. Massiva demonstrationer kan inte heller uteslutas då reformernas verkningar börjar märkas.

Då kan det vara värt att minnas att Portugal hör till de länder som klarat av en fredlig revolution i modern tid. 1974 genomfördes den så kallade  Nejlikerevolutionen som återinstallerade demokratin efter tiotals år av diktatorskap under Antonio de Oliveira Salazar. Vid det laget var folket trött på diktaturen och armén på att portugisiska soldater skickades till krig i kolonierna i Afrika. Kolonialkrigen tärde hårt på statsbudgeten och redan följande år, 1975, hölls det första fria valet. Samma år blev Angola, Moçambique, Guinea- Bissaus, Saõ Tome e Principe samt Kap Verde självständiga.

Man får hoppas att viljan att nå nya lösningar på fredlig väg finns kvar drygt trettio år efter Nejlikerevolutionen.

Passos Coelho lovar att regeringen inte enbart ska dra åt svångremmen på portugiserna. Hans uttalade mål är att finna vägar för att den portugisiska ekonomin ska få ett uppsving på sikt.

Det är någonting den portugisiska regeringen inte suveränt kan styra över. Mycket beror på de ekonomiska utsikterna i Europa och på världsekonomin som helhet.

Förmågan att kunna anpassa sig till en snabbt föränderlig värld är avgörande för hur regeringen kommer att lyckas.