Kosovo förblir en svår ekvation

En delning av Kosovo har länge varit en brännande fråga. Europa bör ha klart för sig att detta alternativ har en dominoeffekt.

Då president Martti Ahtisaari lanserade sin plan för Kosovo byggde den uttryckligen på att Kosovo har de landgränser som utgjorde FN:s administrativa område efter kriget 1999.

Han visste mycket väl att Serbien kunde tänka sig att annektera de norra delarna av Kosovo. Han visste också att tre områden med en stor etniskt albansk befolkning i södra Serbien skulle försöka sig på kvällsmjölkning och utverka rätten att i framtiden få ansluta sig till Kosovo.

I januari 2006 beslöt representanter för etniskt albanska områden i Kosovo och Serbien att ambitionen står fast.

I veckan påminde den sydserbiska staden Presevos borgmästare Ragmi Mustafa om deklarationen från 2006. Mustafas uttalande kom efter att serbiska politiker, inklusive president Boris Tadic, sagt att en delning av Kosovo är en möjlighet att lösa frågan om Kosovos status ur serbisk synvinkel. Tadic underströk dock att en delning är bara en av flera möjligheter.

Vilka andra lösningar han kan tänka sig avslöjade han dock inte.

Tre områden i södra Serbien, Presevo, Bujanovac och Medvedja har en betydande andel albansk befolkning. En av FN inrättad buffertzon mellan Serbien och FN:s administrativa område Kosovo löpte från sommaren 1999 som en korridor ner mot den forna jugoslaviska republiken Makedonien. Buffertzonen skulle vara demilitariserad. I verkligheten blev den ett område som etniska albanska rebeller kunde använda som bas för räder in i Serbien och Makedonien.

Det krävdes ytterligare ett avtal för Presevo, Bujanovac och Medvedja som också Belgrad kunde gå med på för att räderna skulle upphöra. Men de tre områdena kallades länge "östra Kosovo" på andra sidan gränsen.

Om norra Kosovo, området kring Kosovska Mitrovica införlivas med Serbien kommer invånarna i de tre etniskt albanska områdena i södra Serbien att kräva att få ansluta sig till Kosovo, var Ragmi Mustafas budskap.

Det skulle Serbien aldrig gå med på. Chanserna att Serbien skulle sälla sig till de stater som erkänt Kosovo är också små.

Den gordiska knuten i hjärtat av Europa väntar ännu på att någon ska komma på hur man kan hugga av den.

EU och USA gör så gott de kan. Absolut ingen delning av Kosovo, säger USA som inte vill bli indraget i en ny konflikt på Balkan.

Därför betonar EU och USA samarbetet mellan länderna i området. Förre amerikanske presidenten Bill Clinton sade under ett besök i Montenegro att länderna på Balkan behöver ett inbördes nätverk. Enligt taleskvinnan för EU:s utvidgningskommissionär kommer EU inte att kräva att Serbien erkänner Kosovo för att Serbien ska bli medlem i EU.

Också EU understryker vikten av samarbete och Bryssel uppmuntrar och stödjer Belgrad och Pristina i deras samtal om gemensamma frågor. En av de viktigaste är rörelsefriheten inom området.

När det gäller visumfriheten inom EU för medborgare i Serbien, Makedonien och Montenegro, som har gällt sedan slutet av december 2009, överväger EU begränsningar. Tusentals serber och makedonier har sökt sig till EU-länderna för att anhålla om asyl; antalet ansökningar är cirka fem gånger större än det var innan visumfriheten infördes.

Att återinföra visumtvånget vore fel. Då är det bättre att följa Sveriges exempel och stödja länderna genom bidrag och utbildning av statsanställda.

På sikt är gränsjusteringarna onödiga, eftersom både Serbiens och Kosovos framtid ligger inom EU.