P-piller är också klimatkamp

teknologi, avtal, vetenskapliga paneler och pengar har stulit huvudrollen i debatten om klimatuppvärmningen. Hur vi minskar utsläppen av koldioxid och vem som står för notan är förstås nyckelfrågor – men pappren får en marginell effekt om de människor som drabbas värst av uppvärmningen glöms bort.
Klimatets anatomi består lika mycket av befolkningsfrågor och jämställdhet som av solpaneler och utsläppshandel.
En av de få som kopplar ihop kabinettpolitiken med allt från familjeplanering till flyttrörelser är FN:s befolkningfond UNFPA i den rapport som gavs ut i går.
Rapporten bekräftar att klimatförändringen inte är rättvis: den drabbar de fattiga värre än de rika, utvecklingsländerna mer än dem som producerar utsläppen och kvinnor i högre grad än män.
Av de undernärda som nu uppgår till en miljard är de flesta kvinnor. Om temperaturerna stiger som kommer antalet hungrande att öka ytterligare.
Det är också kvinnorna som står för största delen jordbruksarbetet – men som å andra sidan sällan tillåts delta i beslutsfattandet utanför hemmet.
Därför måste könsfrågan få en roll i avtalen, med början i Köpenhamn i december. Inte bara som en obligatorisk prydnadsfras, utan som reella planer på hur kvinnorna kan få en plats vid beslutsbord på alla nivåer.
Bekämpning av fattigdom är en av de bästa formerna för god klimatpolitik.
Att bättre ekonomi inte leder raka vägen till klokare konsumtionsmönster är en annan sak. I dag gör kvinnor mer miljömedvetna beslut i sin vardag än män. Frågan är om det här handlar om ett större ansvarstagande eller bara om sämre ekonomi.
09-1253 215, marit.af.bjorkesten@hbl.fi