Bottenviken – soptipp för radioaktivt avfall?

Kärnkraft Kommer Bottenviken att förvandlas till en soptipp för radioaktivt avfall? Ja, om inte kärnkraftsplanerna i österbottniska Pyhäjoki stoppas är det dessvärre mycket som talar för det.

Det finländska näringsministeriet behandlar just nu företaget Fennovoimas ansökan om byggnadstillstånd för reaktor Hanhikivi 1. Om den kommer att få byggas eller inte avgörs enligt uppgift tidigast under första delen av 2018.

Den 12 november meddelade näringsminister Olli Rehn, enligt HBL, att Finlands regering som första land i världen sagt ja till byggnation av ett slutförvar för högradioaktivt kärnavfall. Kärnavfallsföretaget Posiva, som byggt försöksanläggningen Onkalo, har beviljats tillstånd att utvidga grottan till ett permanent slutförvar för 6 500 ton uran. Det är i dagsläget osäkert om Fennovoimas använda kärnbränsle kommer att rymmas där.

Enligt Rehn är Finland en föregångare då det gäller kärnsäkerhetsteknologi och det ger handelsmöjligheter. Det som gör Finland till ”en föregångare”, med chans att göra kortsiktig, ekonomisk vinst på att sälja ”kärnsäkerhet”, är den omstridda slutförvarsmetoden KBS-3, i vilken förvaret består av tre säkerhetsbarriärer: kopparkapslar, bentonitlera (kattsand) och grundvattenförande berg.

Svensk kärnbränslehantering, SKB, har under många år samarbetat med sin finska motsvarighet Posiva för att utveckla metoden. I Sverige har dock kritiken från bland annat miljörörelsen och forskare vid Kungliga tekniska högskolan varit stark då det finns indikationer på att koppar korroderar i syrefritt vatten. Den svenska tillståndsprocessen har därför saktat in.

Oberoende forskare från Kina respektive USA har även de påvisat kopparkorrosion i syrgasfri miljö. Under 2014 publicerades dessa rön i vetenskapliga artiklar, och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, uppmärksammade Svenska strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, på dessa forskningsresultat i oktober i år (http://www.mkg.se/tva-nya-rapporter-visar-att-koppar-korroderar-i-ett-sy...).

Om kopparkapslarna med det högradioaktiva kärnavfallet korroderar riskerar läckage till grundvattnet att ske redan efter betydligt kortare tid än de hundratusentals år som krävs för att skydda organiskt liv.

Men även slutförvar av låg- och medelaktivt kärnavfall är djupt problematiskt. Det svenska förvaret för denna typ av avfall, SFR, ligger utanför Forsmark i Uppland. I Sveriges Radios serie ”Atomnotan” får metoden skarp kritik. Gerhard Schmidt på ansedda Öko-institut, säger till exempel att “ingen i dagens Tyskland skulle komma på tanken att föreslå en så dålig lösning som SFR”, och Anders Wiebert på SSM bekräftar att anläggningar med denna konstruktion förväntas ge läckage.

Fennovoima planerar att bygga precis ”en så dålig lösning”, ett genomsläppligt slutförvar för låg- och medelaktivt kärnavfall, vilket alltså med säkerhet kommer att läcka radioaktivitet ut i vattnet.

För Fennovoimas högradioaktiva avfall är ett sannolikt scenario, om det inte ryms i Onkalo, att företaget gräver en egen avfallsgrotta på Hanhikivi udde – enligt den kritiserade KBS-3-metoden. Det skulle fullborda Bottenvikens förvandling från världsunikt och värdefullt innanhav till soptipp för radioaktivt avfall.

Är detta verkligen ett anständigt arv att lämna till framtida generationer?

Elisabeth Holmström

Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken, Robertsfors, Sverige