Föråldrat i Kyrkslätt

Samhälle Två gånger (8.11 och 5.12) skrev HBL om Stefan Karlssons ohållbara situation angående hans sätt att bo och föra sitt eget liv. Tjänstemännen håller envist fast vid den antikverade åsikten att personer med svår utvecklingsstörning ska placeras i gruppboenden. Kyrkslätt, liksom många tvåspråkiga kommuner, håller även fast vid åsikten att besluten och motiveringar till dem ska vara skrivna endast på finska. Varifrån tar sig kommunen rätten till lagbrott?
Paragraf 7 i Finlands grundlag ger alla rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Den personliga integriteten får inte kränkas och ingen får berövas sin frihet godtyckligt eller utan laglig grund. Den nionde paragrafen ger finländska medborgare rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort.
Mig veterligen är Karlsson finländsk medborgare, inte omhändertagen och inte heller dömd för grova missgärningar. Varför vill man då kränka hans integritet? Situationen påminner om tillvaron för de svarta i Amerika i december 1865 då slaveriet förbjöds; de före detta slavarna var fria endast på pappret.
Enligt HBL lär det inte vara kutym i Kyrkslätt att följa grund- eller språklagen, i alla fall ”inte just nu”. Däremot brukar kommunen bestämma enligt eget tycke och erbjuda endast den sociala service de ”behöver ge enligt lagen”. Enligt min rättsuppfattning är det i sista hand domstolen som fattar beslut i en rättsstat. Inte heller hittar jag en lag som förbjuder medborgaren att vara envis. Tvärtom garanterar det första momentet i tolfte paragrafen i grundlagen uttryckligen ett ”skydd för egna sätt att uttrycka sig”.
Också för personer med autism, utvecklingsstörning och språkstörning bör det vara självklart att få uttrycka sig, att få en mottagaranpassad information och att deras åsikter tas på allvar.
Exakt 150 år efter att slaveriet förbjöds i Amerika firar Finland sina 98 år av frihet, men Stefan Karlsson har ingen anledning att delta i festandet utan vandrar fortfarande omkring med sina legitimationer och väntar på att bli tagen på allvar, kanske fram till 100-årsfesten i december 2017.
Gerd-Peter Löcke
Pensionär, Helsingfors