Uppvärmning ingen katastrof

Klimatet Vår planet har, enligt de flesta experter, blivit omkring 0,8 grader varmare sedan slutet av 1800-talet. En del av uppvärmningen anses vara naturlig, men största delen antropogen. Experterna betonar att vi bör skära ner växthusgaserna så att temperaturen i slutet av detta sekel är högst två grader högre. Detta är målet för klimatkonferensen i Paris. Större ökning medför enligt experternas matematiska modeller stora katastrofer. Dessa har vältaligt beskrivits otaliga gånger under de senaste 20 åren.
I vårt land har temperaturen, enligt meteorologerna, under samma tid redan stigit med drygt två grader. Betyder detta att vi i Finland redan står mitt i en klimatkatastrof? I så fall är den väldigt svår att få syn på. Var och en förstår att ett något varmare Finland är lättare att bo och verka i än ett kallare.
Vi som är äldre har hunnit uppleva många både smällkalla och snörika vintrar. De kan ha sin charm för frisksportare men för vanliga knegare, som måste betala för uppvärmning, varma kläder, transporter, bortskaffande av snömassor och så vidare är några grader mera värme snarast en välsignelse. För näringslivet medför ett varmare klimat mera fördelar än nackdelar. Produktionen och handeln kan hållas i gång, behovet av isbrytare och snöröjning minskar.
Att några grader till är till stor nytta för jordbruket, skogshushållningen och trädgårdsnäringen är självklart. (Själv har jag odlat tomater på friland i 40 år, men vanligen har en stor del kart inte hunnit mogna). Antalet växter som kunde odlas hos oss blir betydligt större. Redan nu odlas på försök till exempel vindruvor, majs, meloner, paprika och persikor i de allra varmaste delarna av vårt land. Ett varmare klimat betyder att vi kunde odla alla dessa och fler därtill i vår rena miljö och med våra stränga regler för användning av bekämpningsmedel. Vi kommer alltså att kunna köpa i vårt land odlade ”främmande” växter. Långa klimatskadande transporter blir onödiga. Vi sparar en massa valuta.
Enligt experternas modeller kommer världshaven att stiga. Modellerna ger vilt olika värden för hur mycket. 30 centimeter är en vanlig bedömning. Hos oss är landhöjningen betydligt större än så, mellan 50 och 100 centimeter. Enligt modellerna kommer vårt land att bli regnigare. Också det kan vara till nytta genom att vi får mera vattenenergi, en ren energi som lätt kan regleras för att jämna ut belastningen.
Borde vi ha dåligt samvete för att vi inte drabbas lika hårt som många sydligare länder? Nej! Dels är vårt bidrag till växthuseffekten minimalt, någon bråkdel av en procent. Dels använder vi redan mera förnyelsebar energi än de flesta industriländer. Vi håller på att fasa ut stenkolet som fortfarande är den viktigaste energikällan globalt sett. Slutligen använder vi redan mycket kärnkraft, som inte producerar växthusgaser och den andelen kommer att öka betydligt när de kärnverk som är under byggnad eller skall påbörjas tas i bruk.
Vi har utmärkta möjligheter att under de närmaste decennierna fasa ut inte bara stenkolet utan också oljan och naturgasen,
Hans Rosing
Filosof, Åbo