Klipp in SFP:s förslag i stället

Utbildning Grundbulten i vår regerings agerande är föreställningen att vårt land befinner sig vid avgrundens brant, att en djup ekonomisk kris hotar om regeringen inte tar till radikala åtgärder. Föreställningen är förvirrad. Finland är solvent: våra tillgångar är större än våra skulder och skulden är totalt på en nivå som på inget sätt är alarmerande. Statesekonomi är inte privat ekonomi: det är inte sant att Finland måste spara, i varje fall inte så här mycket och på det här sättet. Många ledande ekonomer anser tvärtom att det är urbota dumt av Finlands regering att spara till exempel i utbildning och forskning. Samhällsvetare med bredare förståelse av samhället än den som utbildningen i ekonomi ger hälsar de här ekonomerna välkomna till förnuftets värld. Hur skall ett land klara sig i längden om det nackar de hönor som värper de största guldäggen?
Låt oss definiera vetenskapsfientlighet som beredskap att motarbeta forskning och högre utbildning. Med detta mått mätt torde finansminister Alexander Stubb gå till historien som landets genom tiderna mest vetenskapsfientliga minister. Stubb föreslår, påhejad av statsminister Juha Sipilä, nedskärningar på hundratals miljoner per år för universitetsväsendet och forskningen. Pricken över i:et är att landets överlägset bästa universitet, Helsingfors universitet, drabbas mer än dubbelt så hårt som de övriga högskolorna. Regeringens uttalade mål är att minska anslagen till Helsingfors universitet med över 15 procent.
Om vi flyttar fokus från regeringen till Helsingfors universitet blir bilden tyvärr inte bättre. I stället för att protestera mot nedskärningarna och bjuda in regeringen till kritisk dialog har universitets egen styrelse och rektor beslutat att påskynda förverkligandet av nedskärningarna. Regeringens sparplaner är tänkta att förverkligas fullt ut 2020. Om detta blir verklighet, vilket förefaller allt mera osannolikt måste lönekostnaderna ner. Men åtgärderna behöver de facto knappast bli så drastiska som det nu ser ut.
Vi är många som tror att regeringen hinner avgå eller ta sitt förnuft till fånga och stoppa nedskärningarna före 2020. Men vad gör ledningen för Helsingfors universitet? Den föregår den sämsta möjliga utvecklingen och förbereder sig för att i förebyggande syfte under våren 2016 ge sparken åt 1 200 anställda av cirka 8 000. Till råga på allt bjöd universitetets ledning in Stubb att festtala på universitets jubileumsseminarium den 12 november. Jag tog då initiativ till en protestdemonstration. Vi buade mot Stubb men faktum är att protesten var riktad lika mycket mot universitets rektor Jukka Kola.
Det man nu skulle önska sig är en övergång från diktatpolitik och gatuprotester till eftertanke och dialog som leder till nya beslut. Universitetet har många bättre alternativ än att säga upp personal. Permitteringar är en möjlighet, och det finns andra. Också för regeringen finns många alternativ till den bildningsfientliga och orättvisa politik som den nu tanklöst står för. En god början får vi om regeringen skär ut sitt kapitel om utbildning och forskning ur budgeten och klipper in SFP:s förslag i stället.
Thomas Wallgren
Docent och universitetslektor i filosofi, föreståndare för von Wright och Wittgenstein-arkivet
Helsingfors universitet