Relevant beslutsunderlag saknas för lärarutbildningen

Klasslärarutbildning Inom statsvetenskapen har vi kunnat konstatera att offentligt beslutsfattande väl ofta sker utan tillräckligt underbyggda utredningar och forskning. Offentliga utredningar i form av kommittébetänkanden har körts ned och liknande expertutredningar som produceras i Norge och Sverige (Norges och Sveriges offentliga utredningar) av forskare anser beslutsfattare i allt mindre grad vara betjänta av här. Desto märkligare är det att universiteten tycks följa samma spår. Universiteten genomgår ständiga reformer utan vetenskaplig förankring. Här fokuserar jag på den omtvistade klasslärarfrågan som är ett exempel på detta, även om de berörda universiteten har kunniga forskare att tillgå. I stället genomsyras tvisten av käbbel och intressebevakning.

Frågor såsom att österbottningar inte är kapabla att hantera mångkulturalism eller att de är sämre lärare än finnar tillhör kategorin käbbel. Svenska beslutsfattare och tjänstemän i Nyland och Åboland välkomnar inte flyktingbarn i sina skolor. Senast under svenska veckan hänvisades flyktingbarn i Raseborg till en finsk skola. Det är de finska skolorna som är mångkulturella, inte de svenska, förutom med några undantag i Österbotten. Beträffande lärarnas skicklighet är det svårt att göra en bedömning. Däremot står det klart att våra svenska lärare är eftertraktade och uppskattade i grannlandet Sverige, samma gäller inte de finska lärarna.

Frågan om hur utbud och efterfrågan av behöriga lärare i våra svenska skolor skall tillgodoses är inte en primärt en pedagogisk fråga utan har blivit en samhällspolitisk fråga. Det är därför allt skäl att satsa på en ordentlig undersökning innan man går till beslut. En sådan borde ha gjorts för länge sedan. Såväl vid Helsingfors universitet som vid Åbo Akademi finns det kunnigt folk som kan statistik, är skickliga på att göra intervjuer och har metodiska färdigheter. Det som skall förklaras är kristallklart: formell behörighet eller inte. Enligt tillgängliga uppgifter är problemet med obehörighet koncentrerat till huvudstadsregionen. I resten av landet är läget bra eller tillfredställande. Givet att så är fallet är det endast fyra huvudstadskommuner som lider av en akut brist av behöriga lärare.

Huvudstadsregionen är emellertid inte helgjutet lika. I en av kommunerna förekommer ingen akut brist på lärare. Hur förklara detta fenomen? Den jämförande analysen (MSSD) kommer här till undsättning. Det gäller att bena ut vilka faktorer sticker ut som förklarar variansen. Än intressantare blir det om någon skola i samma problemkommun avviker och kan tillgodose behovet av behöriga lärare medan andra inte gör det. Här får den jämförande metoden större förklaringsvärde eftersom flera gemensamma faktorer kan konstant hållas. På detta sätt kan utrönas om det brister i utbudet av lärare eller är det måhända andra lokala faktorer som är avgörande. Tillsvidare har inte någon systematisk forskning gjorts om detta.

På basis av resultaten kan olika åtgärder presenteras med direkt relevans för att åtgärda missförhållandena. Denna del är betydligt svårare att genomföra i praktiken eftersom det inte endast är två universitet utan även kommunerna som arbetsgivare samt berörda fonder som skall genomföra åtgärderna. Även en konsekvensbedömning vore på sin plats om de berörda anser att en klasslärarutbildning skall etableras i Helsingfors. Resulterar en eller flera lärarutbildningar i Helsingfors till att de nyutexaminerade i Vasa går på export till Sverige där de är välkomna eller har detta andra möjliga konsekvenser för studier på svenska vid de båda universiteten.

Jag föreslår att de berörda universiteten agerar med is i magen och har kurage att ta en paus för begrundan och satsar på en neutral undersökning utan pedagoger. Samhällsforskare från båda universiteten bereds möjlighet att bilda en gemensam grupp med uppgift att genomföra studien. Forskningen tillhör kärnan i universitetens verksamhet. Gör då som vi lär för att på bästa sätt undvika kostsamma misstag vi inte har råd med under rådande ansträngda ekonomiska läge.

Jan Sundberg

Professor

Helsingfors universitet