Vi är på väg tillbaka till en preantibiotisk era

Multiresistenta bakterier måste prioriteras mycket mer än i dag. Om man inte tar itu med problemet kommer ännu fler människor att dö på grund av resistenta bakterier 2050 än antalet människor som dör av cancer i dag. Det här anser nordiska parlamentariker som kräver högsta prioritet, både i Norden och internationellt.

Till 1900-talets största landvinningar hör utvecklingen av antibiotika. Som genom ett trollslag blev det möjligt att ta upp kampen mot sjukdomar som tidigare varit lika med lidande, vanställdhet och död.
Men det som en gång kunde betraktas som något av ett mirakelmedel, är i dag under stark press. Multiresistenta superbakterier hotar patientsäkerheten och patienter, som tidigare kunnat behandlas, riskerar nu att dö av banala infektioner. Bara i Europa dödar resistenta bakterier 25 000 människor varje år och beräknas kosta de europeiska hälsovårdssystemen 1,5 miljarder euro.
Det här kan endast gå i en riktning. Nya beräkningar visar att bakterier kommer att ligga bakom ytterligare tio miljoner dödsfall globalt fram till 2050 och kosta världsekonomin upp till 100 biljoner dollar.

Situationens allvar börjar vinna internationell genklang. Världshälsoorganisationen WHO har förklarat att problemet är ett kritiskt insatsområde, och världens mest omfattande offentlig-privata forskningssamarbete, Innovative Medicines Initiative, har lanserat programmet ”New Drugs 4 Bad Bugs” med syftet att stimulera utveckling av nya antibiotika. Hotet från antibiotikaresistens var också på dagordningen under G8-toppmötet i juni.
I USA har president Barack Obama initierat en nationell åtgärdsplan för att bekämpa antibiotikaresistens och Europeiska kommissionen har publicerat en handlingsplan för att bekämpa antibiotikaresistens och har antagit en rad förslag för den fortsatta kampen mot resistenta bakterier. I Norden har Nordiska rådet under en följd av år haft antibiotika högt på dagordningen med “One Health”-initiativet, en gemensam nordisk plattform, där man utgår ifrån sambandet mellan hälsa och sjukdom hos djur, människor och miljö. Nyligen har de nordiska ministrarna med ansvar för hälsovårds, livsmedels- och jordbruksfrågor gått samman för att öka det nordiska erfarenhetsutbytet och därigenom säkerställa en optimal gemensam europeisk insats inom området.

I Norden kan vi berömma oss av att vi tidigt börjat fokusera på problemet med antibiotikaresistens. Men problemets art och växande omfattning gör att det som var tillräckligt bra i går, inte är tillräckligt bra i dag. Nya rapporter från Statens Serum Institut och DTU Fødevareinstituttet i Danmark visar att antalet infektioner med antibiotikaresistenta VRE-bakterier har sexdubblats under perioden 2012 till 2014. Bland de ännu farligare CPE-bakterierna som endast ett fåtal eller inga antibiotika kan bota i dag, har man sett en fördubbling från 2013 till 2014.
Antibiotikaresistens är ett globalt problem, som måste bekämpas internationellt och lokalt. Bakterier känner inte av nationella gränser och de gynnas genom globaliseringen. Vi står med andra ord inför ett problem på konstant frammarsch och som därför kräver en motsvarande dynamisk insats.
Bristande hygien spelar stor roll vid spridning av resistenta bakterier. Men bakterier är inte bara ett hygienproblem. Kraven på ökad ekonomisk effektivitet – i form av ökade polikliniska behandlingar och kortare sjukhusvistelser – bidrar också till spridning av resistenta bakterier utanför sjukhusen. Att begränsa spridningen av resistenta bakterier kräver insatser tvärs över alla sektorer, som säkerställer enhetligt förebyggande och hantering för att minimera risken för infektion och spridning.

Vi måste lägga av med alla former av silotänkande och i stället samarbeta tvärs över alla gränser och vi måste dra åt samma håll om vi ska undvika en ny preantibiotisk era. För detta måste vi involvera alla relevanta sektorer – från hälsovård, forskning och industri till veterinärvård, jordbruk och miljö. Om vi gör så, kommer det inte bara att förstärka vår egen insats – det kommer också att stötta den gemensamma europeiska insatsen mot ett globalt plan för bekämpning av multiresistenta bakterier.
Listan över insatser är lång och spänner över stora områden. En lämplig startpunkt skulle kunna vara de gemensamma nordiska önskemålen om en optimal insats mot antibiotikaresistens, bland annat att stoppa användning av antibiotika för att förebygga sjukdomar hos djurbesättningar, stötta samarbete mellan hälso- och veterinärsektorerna, involvera industrin, stärka övervakning och insamling av data som ska användas för att förebygga infektionssjukdomar, begränsa den totala antibiotikakonsumtionen, främja användning av smalspektrumantibiotika och förbättra förebyggande och kontroll av antibiotikautsläpp i naturen.
Vi måste skynda på utvecklingen av nya effektiva antibiotika, på samma sätt som vid utvecklingen av penicillin under 1940-talet. En sådan utveckling är helt avgörande för att lyckas med kampen mot de resistenta bakterierna. Men det krävs kontinuerlig satsning på klinisk forskning och det behövs en hälsovårdspolitik som fokuserar på problemet. Och det kommer att lyckas, om vi introducerar nya incitamentstrukturer, exempelvis i form av effektivare marknadstillträde.
Det tvärfackliga arbete som redan äger rum måste stöttas av information och upplysning om korrekt användning av antibiotika. Endast på det sättet kan vi undvika att problemet förvärras medan arbetet med en övergripande nationell handlingsplan pågår. Vi måste fråga oss själva: Har vi tillräcklig kunskap om antibiotika? Följer vi anvisningarna? Är antibiotika alltid den rätta lösningen? Inte nödvändigtvis. Som situationen är i dag kan antibiotika faktiskt bidra till att göra det onda ännu värre.
Multiresistenta bakterier måste prioriteras mycket mer än vad som görs i dag. Om vi inte tar itu med problemet, kommer ännu fler människor att dö på grund av resistenta bakterier 2050 än antalet människor som dör av cancer i dag. En realitet som tycks vara hämtad från en förgången tid. Därför är det här ett ämne som bör få högsta prioritet, inte bara på den hälsopolitiska dagordningen utan på en bred politisk dagordning – såväl i Norden som internationellt.
Och det är bråttom!

Henrik Dam Kristensen
är nyvald president (S) för Nordiska rådet under 2016 (Danmark)

Höskuldur Þórhallsson
är president för Nordiska rådet (F) (Island)

Bo Könberg
är ansvarig for rapporten om det framtida nordiska hälsosamarbetet (Sverige)

Annicka Engblom
är medlem (M) i Nordiska rådet (Sverige)

Maarit Feldt-Ranta
är medlem (S) i Nordiska rådet (Finland)

Ineqi Kielsen
är medlem (S) i Nordiska rådet (Grönland)

Bente Stein Mathisen
är medlem (H) i Nordiska rådet (Norge)

Christel Schaldemose
är ordförande för den danska social­demokratiske delegationen i Europa-parlamentet

Steffen Brygger Lund
är vicepresident (MSD) i Norden och Baltikum