Förnuftsvidrigt när FN uppmanar till krig

Mellanöstern Finland skall inte sända trupper för att ”försvara” Frankrike eller delta i krigsföring mot terrororganisationen IS. Finland skall inte ta emot andra nationers stridskrafter på sitt territorium. Det behövs ingen grundlagsändring.

Finland skall sköta om sin försvarsmakt, sin beredskap i flyktingfrågan och sin vaksamhet beträffande terrorhotet. Vårt lands främsta uppgift är att på alla sätt verka för att Finska viken, Östersjön, Bottenhavet och Bottniska viken förblir fredens hav. De senaste åren har Natos ökade aktivitet i Baltikum och Östersjön lett till ökad rysk rekognoscering. Ett finlänskt medlemskap i Nato skulle endast öka spänningen och inte alls öka landets trygghet. Det bästa, och med tanke på framtiden, enda alternativet är fortsatt militär alliansfrihet. Historielösa är kanske av annan åsikt.

Sedan augusti 2014 har USA drönarbombat IS-mål i Mellanöstern. Enligt en uppgift i oktober i år hade cirka 7 500 bomber och missiler från drönare avskjutits. Antalet är troligen nu över 8 000. Ibland rapporteras om träffade och förstörda IS-terroristbaser och dödade IS-ledare. Men ingenting sägs om vad allt annat, inklusive människor, som denna mängd av, från USA avskjutna, drönare träffat, förstört och dödat.

En rätt utbredd kritik förekommer i USA, även bland demokraterna, men särskilt president Barack Obamas republikanska motståndare beskriver honom som en svag president eftersom han inte accepterar Pentagons och generalernas råd om att sätta in markstyrkor i kriget mot IS. Har de sistnämnda ingenting lärt sig av de misslyckade krigs- och ockupationsåren i Afghansistan och Irak? Då skapades orsakerna till den terrorverksamhet som pågår. Det är med hjälp av fredsduvor och förhandlingar – i vilka alla länder i Mellanöstern deltar – som terror kan avlägsnas. Krigsföring gör det inte. Vi skall inte heller glömma att befolkningen i Mellanöstern och i många länder i Afrika inte har nytta av före detta kolonialmakters och globaliseringens ekonomiska intressen.

Det strider mot förnuftet när FN:s säkerhetsråd uppmanar medlemsländerna att dra ut i krig mot IS och andra terrorutövare. Och generalsekreterare Ban Ki-Moon lovar att en aktionsplan skall föreligga i början av 2016. Är inte FN:s och generalsekreterarens främsta uppgift att arbeta för fred i världen? Vad som behövs är inte krig utan mera kunskaper om rådande förhållanden, ökad förståelse och ökat samarbete mellan religionerna och sekterna. Har de stora och mäktiga ingenting lärt sig av – eller avsiktligt glömt? – alla konflikter, splittringar och flyktingströmmar under de senaste 14 åren i Mellanöstern?

Carl Fredrik Sandelin

Helsingfors