Etik och juridik i praktiken?

Abort I en debattartikel (HBL, ÖN 13.12) sägs att debatten om samvetsfrihet och rätt till abort handlar om politiska val och värderingar. Man behöver inte vara jurist för att notera att medborgarinitiativet ifråga tolkats olika. Däremot kanske nog för att hävda att ”egenheten” i vår lagstiftning jämfört med det övriga Europas är något i sig att värna om. Om rätten att döda framstår som viktigare än rätten att låta bli har juridiken fjärmats långt från etiken.
Syftet med initiativet är inte att hota kvinnors rätt till hälsovård. De som vill hjälpa barn till världen är inte primärt ute efter att skada någon part. Att kategoriskt kräva att de alla gör ”allt som hör till jobbet” är lika självklart som att alla ska vara redo att assistera vid eutanasi eller dödsstraff, ifall det blir aktuellt. Det är ifall sådana krav införs som rätten till hälsovård kan hotas på allvar. Det kan bli ont om personal, ifall inte samvetsklausulen utreds.
Det är galet om de som är bäst lämpade för ett yrke tvingas välja bort det bara på grund av ibland förekommande psykiskt och fysiskt illamående som hotar deras arbetsförmåga. Kan man inte tänka sig att respekterad personal tar bättre hand om klienterna? Kan inte de praktiska frågorna lösas som inom den övriga civilisationen?
Att debatten också kan väcka frågan om den majoritet av aborterna som inte handlar om hälsovård är inte initiativtagarnas fel. Frågan kunde lika väl aktualiseras ur till exempel samhällsekonomisk synvinkel. Det lovvärda initiativet i Grankulla om gratis preventivmedel är ett billigt och behagligt alternativ för alla parter. Man kan tända fler strålkastare samtidigt. Är det därför man inte önskar tända en enda?
Sixten Granroth
Vanda