Vårdreformen skapar fler frågor

Samhälle Förra veckan fick riksdagen ta del av regeringens planer gällande vårdreformen. Dessvärre är min uppfattning fortfarande den, att debatten i riksdagen väckte fler frågor än den gav svar på.

Bland riksdagsledamöterna finns det nog en enighet om att en vårdreform behövs. Vi behöver göra förändringar för att vi ska kunna garantera att varje finländare har jämlika möjligheter att få vård och omsorg. Men dessa målsättningar tycks i hög grad ha glömts bort i regeringens maktspel. Nu förefaller det som att regeringen anser att reformen måste göras enbart för att spara kostnader. Men i ivern att spara på kostnaderna får vi inte glömma bort vikten av en jämlik och kvalitativ vård. Reformen får inte utmynna i en sjukhusslakt och större ojämlikhet i tillgången på vård.

I Sverige finns närmare 60 sjukhus med kirurgisk jour dygnet runt, i Norge finns 39 och i Danmark 25. Regeringen vill att Finland ska ha endast tolv sjukhus med full jour dygnet runt. Danmark som geografiskt är mycket mindre har dubbelt så många sjukhus och Norge har mer än tre gånger fler sjukhus som har jour och förlossningar. Båda länderna har ungefär lika många invånare som Finland.

När olyckan är framme handlar slutresultatet om tid. Det betyder vård så snabbt som möjligt. För att det ska lyckas behövs tillgång till räddningshelikoptrar, ambulanser och sjukhus tillräckligt nära. Jag anser att regeringen bör tänka om och garantera varje finländares rätt till sjukhusvård inom rimliga avstånd och på båda våra nationalspråk. Det betyder att jag förutsätter att Vasa centralsjukhus också i fortsättningen har fullskalig jour, att barn får födas i Borgå och Karleby i framtiden och att sjukhusen i bland annat Jakobstad, Raseborg och i Åbo inte får nedmonteras!

Regeringen koncentrerar sig på strukturer, och levererar halvdåliga kompromisser. 18 självstyrelseområden, 15 vårdområden och tolv sjukhus med full jour. Riktlinjerna väcker fler frågor än svar! Vilka är de självstyrelseområden som inte får ordna sin vård? Och vilka är de tolv vårdområden som får ordna den mest specialiserade vården? Och är det dessutom så att regeringen har som mål att ytterligare skärpa jourförordningen och genom det slakta ytterligare BB:n?

Klart borde det också vara att en språkkonsekvensbedömning måste göras innan områdena slås fast. Tyvärr gav minister Juha Rehula (C) inget besked om den frågan. Därför kommer jag och Svenska riksdagsgruppen att hålla den på agendan tills vi får ett svar. Något borde regeringen ha lärt sig av regionförvaltningsreformen och den så kallade Karlebyfrågan!

Jag anser att patienten och medborgaren har glömts bort i vårdreformen. I stället driver regeringen en specialsjukvårdsreform där såväl socialvården som primärhälsovården är satt på undantag. Hur mycket diskuterar vi hur medborgarna i fortsättningen ska få bra äldreomsorg eller ha en hälsocentral inom rimliga avstånd. Inte alls. Det här oroar mig oerhört.

OECD publicerade en rapport om social- och hälsovården förra veckan. I den framgår att tillgången på primärvårdstjänster är mer problematisk i Finland än i de andra nordiska länderna. Regeringen har tidigare ändrat sig kring flera beslut när nya fakta kommit fram, nu skulle det vara dags att sätta fokus på rätt saker och tänka om. Jag anser att man borde koppla bort socialvården och låta den bli kvar i kommunens regi.

Det finns fortfarande mån-ga frågor som inte än berörts. Finansieringsmodellen är öppen och här är det viktigt att skattetrycket inte ökar. Personalens ställning är oklar. Hur fastighetsmassan ska hanteras är oklart. Oklart är också hur miljardinbesparingar ska nås. Det är saker man borde veta innan man kan gå vidare med reformen. Dessutom tycks också valfriheten vara oklar fastän den är viktig i regeringens beslut. Nu skulle det vara dags att sätta medborgaren och patienten i fokus.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot (SFP)

Ordförande, Svenska riksdagsgruppen