Var är stödet för unga diabetiker?

Diabetes Det finns 40 000 personer i Finland som har diabetes typ 1, men vet människor på riktigt vad det handlar om att ha den här sjukdomen?
Jag drabbades av diabetes typ 1 år 2006. Jag visste ingenting om diabetes, skulle livet förändras? Skulle jag vara tvungen att sitta och sticka mig hela tiden? Kunde jag fortsätta med mina hobbyer?
Jag fick höra av människor att inget kommer att förändras, att jag kommer att kunna leva helt normalt och att det nu för tiden finns så bra mediciner och apparater att det inte alls blir jobbigt för mig. Men nu har det gått nästan tio år sedan jag fick min diabetes, jag är 17 år och jag har märkt att den som inte lever med diabetes inte förstår hur jobbigt och farligt det kan vara.
För att man ska må bra ska blodsockervärdet vara 4–8 och inte stiga över 10. Jag har haft det väldigt kämpigt, man har inte hittat den rätta dosen av insulin, jag går med mitt blodsocker över 20 varenda dag. Mina ögonbottnar har blivit opererade ett antal gånger, mina nerver i benen och fötterna är väldigt dåliga och jag är väldigt trött, allt på grund av min diabetes. Men ingen berättar det här när man insjuknar!
Det finns stöd och kampanjer som hjälper till exempel barn och unga med cancer. När jag har frågat om hjälp, eller min familj har försökt ordna hjälp för mig har vi fått till svar att det inte finns resurser.
Min lillebror och jag gick till butiken och såg en skylt på vägen där det stod att man skulle skicka in pengar till unga som har cancer. Då frågade min bror varför de inte i tidningen har något om sådana som jag. – Du kan också dö som de, dessutom får de en chans att bli friska.
Det är sant. Det finns många skillnader mellan diabetes och cancer. Men också många saker som är lika. Man kan dö i diabetes. Ifall man har cancer finns det ändå en möjlighet att man kan bli frisk från sin sjukdom, vi diabetiker måste leva med vår diabetes livet ut och det finns ingen medicin som kan få bort den här hemska sjukdomen.
Det är farligt och väldigt kämpigt att leva med diabetes. Jag skulle önska att det skulle finnas kampanjer, mässor och framför allt massor med stöd för unga diabetiker. Vi kämpar med sjukdomen varenda dag, och den är inte så ofarlig och lätt som många människor tycks tro.
Tanya Ryynänen
Merkonomstuderande, diabetiker, Borgå