Det finns behov av injektionsrum

Missbruk Substitutionsbehandling med Metadon och Buprenorphin har snart existerat i snart 20 år i Finland. Förhållningssättet till missbruk har sakta förändrats under de senaste 20 åren och man ser numera missbruket som ett sjukdomstillstånd och inte som ett livsval.
Utöver substitutionsbehandling har kommunerna försökt att minska riskerna orsakade av intravenöst missbruk genom sprutbytesprogrammen och genom att ställa speciella sopkorgar för kanyler i parker där missbrukarna får lämna in sina använda kanyler. Med andra ord har man gått från totalförbud till skademinskning som primärstrategi. Denna utveckling är positiv men om man verkligen vill förbättra livskvaliteten hos missbrukare av hårda droger behövs det ytterligare insatser än en ny sopkorg.
Enligt min mening finns de största problemen fortfarande kvar även om man nu som missbrukare har möjlighet att lämna in sina kanyler efter användning. Dessa problem inkluderar vården av överdos, bristande kunskap angående injicering samt vägledning för att kunna bryta mönstret med själva missbruket.
Irland planerar just nu att ta i bruk så kallade injektionsrum där missbrukare av intravenös narkotika kan injicera drogen i en trygg miljö och liknande injektionsrum finns redan bland annat i Danmark, Norge och Tyskland. Därför anser jag att det vore på tiden att ta upp diskussionen också i Finland.
Jag studerar själv till sjukskötare vid Yrkeshögskolan Novia i Åbo och avklarade min sista specialiseringspraktik vid Köpenhamns kommuns injektionsrum Fixelancen. På en nivå handlar detta med injektionsrum om att skapa en trygg miljö för intravenösa missbrukare och att man främst eliminerar risken av att kanyler blir liggande i området. På en annan nivå handlar det om att människor som är väldigt utsatta kan få möjlighet att lätt komma i kontakt med sjukvården och annan kommunal service som de har behov av.
Utöver rena sprutor och behandling av överdoser bestod min praktik av vägledning för dem som behöver bryta mönstret av sitt missbruk. Först och främst handlar det om värdighet, att kunna erbjuda människor andra val än de har tidigare kunnat och visa att alla kan känna sig värdefulla trots missbruksproblematik. 
Vad kommer till de juridiska hindren med ett injektionsrum anser jag att om kan man göra det i Danmark och i Norge så torde man kunna också göra det i Finland, ifall den politiska viljan finns. Jag är medveten om att mitt förslag om ett injektionsrum inte är gratis men när man räknar kostnader kan man fråga sig hur mycket det kostar att behandla en hiv-infektion, C-hepatit och andra problem som kan kopplas ihop med injicering på gatan.
Dessutom skall man observera att i ett injektionsrum kan man behandla överdoser med motgift och därmed rädda en människas liv – det kan man inte sätta ett pris på. 
Robert Meriruoho
Sjukskötarstuderande, författare, Fredriksberg, Danmark