Karakteristisk högerpolitisk aningslöshet

Samhälle ”Det är inbyggt i människan att man söker den ekonomiskt fördelaktigaste lösningen”. Det här säger Kimmo Sasi i sin I dagkolumn (HBL 8.11).

Sasis avsikt är att mana till måttlighet vid beskattning. Höjer man skatter ”för mycket” kommer människor att försöka undvika dem vilket de inom lagens ramar har rätt till, menar Sasi, och tillägger att vi ”lever i en värld med skattekonkurrens”. Sensmoralen här är att höjer vi skatter för mycket så får vi skylla oss själva om folk tar sina pengar och flyttar till länder med lägre beskattning.

Sasis resonemang är ett exempel på en aningslöshet som är karakteristisk för många politiker – särskilt på högerkanten. Det är som om Sasi var helt omedveten om fragiliteten i ett samhälle och om vissa grundläggande drag som gör det möjligt att alls upprätthålla ett samhälle. Jag ska här diskutera enbart Sasis tanke att människans ”inbyggda” responser skulle legitimera till exempel skattesmitning.

Lagar är inte uttryck för normer som harmonierar med människors inbyggda responser utan avser, tvärtom, att förhindra vissa inbyggda responser. Det är inbyggt i människan att hon kan bli ursinnig och våldsam, maktlysten och hänsynslös, girig och skrupellös och så vidare. Vi kan förstås inte lagstifta bort ursinne, maktlystenhet eller girighet, men lagar är ett uttryck för vår gemensamma uppfattning att vissa former av våldsamhet, hänsynslöshet, skrupellöshet med mera inte bör tolereras.

Man kunde säga att lagen är till för att hindra vissa former av människans inbyggda responser. Att som Sasi hävda att ett handlingsmönster är legitimt därför att det är ett uttryck för människans inbyggda responser är inte ens en seriös kandidat för ett argument; det är inte ens fel.

Det är i viss mening sant att vi lever i ”skattekonkurrens”. Men man kunde också säga att vi lever i ”demokratikonkurrens”, ”människorättskonkurrens”, ”miljöskyddskonkurrens”, ”socialskyddskonkurrens” och så vidare. Det finns många länder där enbart de ”bäst” underrättade människorna de facto styr landet, länder där man ”får” göra mer saker med människor utan att bli bestraffad, länder där man får ”utnyttja” naturen utan att det blir ”bråk”, länder där man slipper alla möjliga ”ovidkommande” avgifter och ”byråkratiska” processer och så vidare. Det är inbyggt i människan att hon försöker maximera sitt inflytande och minimera sina utgifter.

Borde vi enligt Sasi också vara försiktiga med att i vårt land alltför mycket föra fram demokrati, människorättstänkande, miljöskydd och så vidare? De går ju mot människans inbyggda responser. Det har kanske blivit klart att ”människa” här betyder ungefär ”aktör som har möjligheter att utnyttja andra människor och natur”. Är det sådant här mänskligt beteende som vi enligt Sasi bör värna om?

Det vore trevligt att någon gång läsa något som en politiker har skrivit som skulle antyda ett allvarligt försök att på ett litet mer djupgående plan försöka förstå olika aspekter av samhället.

Hannes Nykänen

Esbo