Kaotiska tolkningar

Samhälle I HBL (8.11) får vi läsa redan på inledningssidan att vi i Finland nu fritt ska kunna välja vårdproducenten och att pengarna ska följa personen i behov av vård, men också att tolkningen av valfriheten nog är en helt annan än regeringen beslutat. På samma sida får vi inledningsvis läsa om rätten till ett människovärdigt liv och subjektiva rättigheter till att kunna föra fram sin vilja, men också att den kommunala tolkningen kan vara en helt annan än regeringen beslutat. Vi får inte heller glömma den personliga rätten till service på eget modersmål och att den kommunala tolkningen kan i praktiken vara en helt annan än vad lagstiftningen förutsätter.
I alla fall ska vi i Finland i fortsättningen fritt få välja vårdproducent, antingen offentlig, privat eller tredje sektorn. Det kan vi glädja oss över. Det finns också tillräckligt med intresse för att öka serviceutbudet, även på svenska. Det finns också många finländare som uppfyller alla lagenliga servicekriterier för personlig vård eller assistens. Varför finns det då ändå kommuner kvar som fortfarande försöker kringgå lagstiftningen? Överklagar medborgaren förvaltningsbeslutet är det kutym att förtroendevalda och förvaltningsdomstolar inte går bakom ryggen på tjänstemännen.
Det som jag har lärt mig är att den kommunala beslutspraktiken endast följer regeringens medlemmar som tolkar fattade beslut enligt eget behov. Jag har lärt mig att tolkningen av lagstiftningen brukar vara en helt annan än vad 15 000 finländare med rätt till personlig assistans, men även många finländare i behov av vård på sitt modersmål samt många invandrare och flyktingar, med fog och rätt kan förvänta sig. Ännu osäkert för mig förblir frågan om Finland har en tjänstemannaregering eller en demokratiskt vald riksdag.
De villkorliga tolkningarna av den finska lagstiftningen och de internationella avtalen är i alla fall kaotiska för alla personer i behov av offentlig vård och service, men också för hela samhällsdebatten. Med andra ord någonting att skämmas ordentligt över.
Gerd-Peter Löcke
Pensionär, Helsingfors