Vi kan bryta finansmarknadens makt över samhällspolitiken

Samhälle Bristen på solidaritet är en av orsakerna till det individuella illamåendet och sönderfallet av de goda samhällstrukturerna.

Kloka ledare i Finland och inom EU kunde ha främjat en rättvis fördelning av tillgångar, möjligheter och ansvarstagande och förhindrat den obalans i samhällsekonomin som frammanat kraven på nedskärningar. Då hade vi rättvist och solidariskt tillsammans kunnat stödja en bättre utveckling i de länder där kriser och motsättningar skapat de flyktingströmmar som nu på blottlägger den okontrollerade marknadsekonomins skoningslösa brutalitet.

Beror politikernas tillkortakommanden på okunskap, brist på historiskt perspektiv, dålig moral eller handlar det om att vissa ekonomiska lärosatser ”kommit åt” att styra beslutsfattandet med en omfördelning av maktbalansen som följd?

”Kommit åt” betyder i klartext att man böjt sig för finansmarknadens krav och till exempel gjort det möjligt och lagligt att undgå beskattning i det land där mervärdet skapats. Man har inte tryggat en lagstiftning som styr och uppmuntrar till återinvesteringar i det ”egna” landet och skulle ha skapat mervärde i form av bland annat utbildning, forskning, hälsa, arbetstillfällen och förbättrad infrastruktur.

Riksdagsmajoriteten har årtionden förhållit sig medvetet positivt till marknadens krav och trott att en allt mera okontrollerad varu- och finansmarknad är den enda rätta politiken. Dessa politiker har i sin okunnighet stött sig på en allt stridare ström av tendensiöst genererade och effektivt marknadsförda idéer och ”forskningsresultat” från de av finanskretsar betalda tankesmedjorna.

Då kraven på ekonomisk avkastning på kapitalet är högt, och känslan för solidaritet och jämlikhet låg, flyttas produktion som skapar mervärde till låglöneländer medan vinster och kapital kanaliseras till skatteparadis. En av grundstenarna för det egna landets gemensamma samhälle, skattuttaget, undermineras. Det gemensamt skapade tillgångarna inom industrin, kunskapssektorn, omsorgen och vården säljs billigt ut, vilket vi i ett senare skede tvingas betala mycket dyrt. 

Hur är detta möjligt då de flesta av oss, enligt attitydundersökningar, sätter största vikt vid sådana värden som jämlikhet, solidaritet och rättvisa? Varför röstar man i allmänna val fram en majoritet av politiker som drivs av helt andra värderingar? Under valrörelsen säger sig en majoritet av politikerna arbeta för rättvisa och solidaritet men efter valet stöder man i riksdag, regering och kommunfullmäktige högerliberal politik.

Samma politikerkretsar som före valet skapat problemen försöker efter valet lösa problemen med samma ideologiskt styrda åtgärder som tidigare skapat problemen.

Det önskvärda goda alternativet är att politikerna har en klart uttalad samhällssyn och ideologi som även visar vägen i beslut efter valet. De flesta människor vill att den vägen leder mot ett samhälle som allt mer präglas av rättvisa, solidaritet samt jämlika möjligheter till skola och utbildning. Mot ett samhälle där arbete ger trygghet åt enskilda och familjer och där det mervärde som skapas av arbete och kapital på ett rättvist sätt fördelas, återinvesteras och skapar nya arbetstillfällen. Det inspirerar människorna till hållbara innovationer, engagemang och kreativitet.

Vi kan tillsammans bryta den okontrollerade finansmarknadens makt över samhällspolitiken som nu leder till avancerad omoralisk och olaglig skatteplanering, smitandet till skatteparadis och belastar vanliga medborgare med avgiftshöjningar, skattehöjningar och nedskärningar inom omsorgen, vården, skolan, utbildningen och forskningen.

En orsak till den sorgliga krisen runt beslutsfattandet om vårdreformen beror på att alltför många politiker i centrala positioner styrs av ”information” från och lojalitet gentemot de internationellt ägda affärskretsar som försöker tillskansa sig en så stor och lukrativ bit som möjligt av vården som på årsbasis i Finland omsätter 20–30 miljarder euro.

Fredrik Almqvist

Medicine- och kirurgie doktor, professor emeritus, Esbo