Helt fel signal

Språk HBL (10.11) väljer att kontra Eva Sundgrens insändare om de svenskspråkiga elevernas dåliga kunskaper i finska (HBL 7.11) med att populistiskt kolla med eleverna om de anser sig kunna finska eller inte.
Med vilka meriter anses eleverna vara behöriga att utvärdera de kunskaper som de inbillar sig besitta? Är en elevs subjektiva åsikt om den egna kunskapsnivån lika mycket värd som en professionell, behörig lärares iakttagelser under flera årtionden? Problemet som Sundgren lyfter upp gäller ju specifikt det att eleverna tror sig besitta kunskaper som de i verkligheten inte har. Speciellt reagerar jag på att man valt att kontakta elever som går i det gymnasiet som toppat rankinglistorna i åratal i Svenskfinland. Var hittar man de bästa eleverna om inte där? Jag förstår att det är lockande med många ”klick” på sin artikel, men någon gräns måste det väl finnas?
Faktum är att elevernas kunskaper överlag blivit sämre – oberoende av ämne. Många föräldrar klagar på att undervisningen i finska grundar sig på ett språk som aldrig används. Det stämmer inte. De har säkert rätt i att man inte hör fraser som ”hän lienee mennyt ostoksille” då man diskuterar med folk, men i skriven text förekommer det hos gymnasieelever på finskt håll.
Det är en stor skillnad mellan talspråk och skriftspråk. Att fråga om folk ”kan finska” är rätt så missvisande, då de flesta klarar av att handla i affären på finska trots svårigheter i skrift.
Att tvåspråkiga elever kan ha svårt att ta till sig nyansskillnader i finska har jag märkt med min 11-åring, som inte alltid inser att ”minä olen hypännyt” och ”minä olin hypännyt” är skilda saker.
De finskspråkiga elevernas modersmål är väldigt ofta bättre än de svenskspråkigas dito. Om man sedan går ut i pressen med att de svenskspråkiga elevernas finska – som främst liknar någon slags blandspråk, grammatikaliskt felaktig ”köksfinska” – nog är helt okej anser jag att man ger helt fel signal. Våra svenskspråkiga elever skall tävla om samma arbetstillfällen som de finskspråkiga, men med de språkverktyg många har i dag har de inte en chans i konkurrensen om de varken kan sitt modersmål eller landets majoritetsspråk på hygglig nivå.
Christina Ruth
Gymnasielektor, Esbo

Svar HBL valde i det här fallet att följa upp en insändare genom att tala med ungdomar i stället för att tala om dem och över huvudet på dem. Men frågan kan givetvis diskuteras och belysas vidare från olika synvinklar.
Tommy Westerlund
Chefredaktör, HBL