Helsingfors har blågrön majoritet

Helsingfors Veronica Honksalo från Vänsterförbundet undrar (HBL 6.11) varför den rödgröna majoriteten i Helsingfors stadsfullmäktige godkänner stora sparåtgärder som skadar välfärden. Den grundläggande förklaringen är att det inte bara finns en rödgrön utan också en blågrön majoritet i Helsingfors.
Budgetförhandlingarna i Helsingfors följer från år till år ett enkelt schema. Stadsdirektören presenterar ett förslag som passar hans eget parti, Samlingspartiet, mycket bra och mittengrupperna ganska bra. Vänstern bedömer att förslaget skadar den gemensamma välfärden. Vi föreslår ändringar. I förhandlingarna kommer högern oss till mötes i viss mån. När deras eftergifter är klara bedömer vänstergrupperna om vi kan gå med på kompromissen. I år sa Vänsterförbundet nej och vi ja. För några år sedan blev det tvärtom, VF sa ja och SDP nej.
Det finns två viktiga moment i förhandlingarna som utomstående tyvärr sällan får veta något om. Det ena är vad grupperna föreslår i förhandlingarna. Det andra är vad som händer inom grupperna. Min grupp har i år, både på våren och hösten, experimenterat med en nyhet som ur demokratins synvinkel är så uppenbart bra att det förvånar mig att bara Vänsterförbundet hittills har följt vårt exempel. Vi publicerar de förslag som vi i förhandlingarna lämnar in till de andra grupperna.
På det sättet kan alla få veta vad vi vill och också jämföra det resultat som grupperna gemensamt kommer överens om med vad vi egentligen ville. Var och en kan därför också lätt själv ta ställning till vårt beslut att antingen gå med i eller förkasta den kompromiss majoriteten i fullmäktige kan omfatta.
Socialdemokraterna beslöt natten mot torsdag att acceptera budgetöverenskommelsen i Helsingfors. Beslutet fattades av fullmäktigegruppen efter omröstning. Jag röstade mot. Gapet mellan vårt förslag vad gäller social- och hälsovård och den kompromiss som de andra gick med på blev enligt min mening för stort. Vi föreslog 18,3 miljoner euro, till men resultatet blev 9,9 miljoner euro till. Majoriteten i min grupp ansåg trots detta att vi borde stöda kompromissen eftersom vi nådde bra resultat för dagis, skolor och invandrare. Jag förstår dem och kommer i fullmäktige att rösta med min grupp.
Det som grämer mig är att den blågröna majoriteten i förhandlingarna, som för deras del alltså sker bakom lykta dörrar, alla år har lättare att acceptera de höjningar som vi föreslår för friska barn och unga är vad de har att acceptera våra förslag till höjningar för dem vars röst i samhället är svagast. Det känns som att majoriteten har lättare att förstå deras behov som har det bra än att minnas de gamla och trötta, barn som måste tas om hand, missbrukarvården och psykvården.
Thomas Wallgren
Fullmäktigeledamot (SDP)
Helsingfors