Senaste gallupen en minnesbeta för politikerna inför nästa val

Gallupar Näringslivet har under långa tider kritiserats för att befordra så kallade kvartalskapitalism.

Ursprunget är den kvartalsredovisning som företagen ansett sig vara skyldiga att delge sina ägare, sina riskplacerare. Dessa kan då dra sina slutsatser och fatta individuella beslut gällande sina fortsatta engagemang. Men, utan dessa rapporter skulle risktagarna i en alltmer föränderlig värld sväva i stor okunskap om sina placeringars ”hälsotillstånd”. Kvartalskapitalismen har också betraktats som boven i de generösa belöningsprogram som så ofta skapat olust och kritik av olika anledningar och inom olika befolkningslager.

Hur ser det ut på den politiska arenan? Det förflyter knappast mer än två veckor mellan alla de gallupar som genomförs av Taloustutkimus, Yle, HS med flera. Vem tjänar på dessa? Jo, Taloustutkimus, Yle och HS med flera. Än det politiska livet då? Ett gott eller snarare dåligt exempel på vad dessa cirka sex gånger per kvartal (!) återkommande popularitetsyttringar kan leda till ser vi i den senaste gallupen. Sannfinländarna landar långt under sin tidigare nivå och Socialdemokraterna gonar sig i sin nya position utan att på något sätt själva ha bidragit till det förbättrade gallupresultatet.

Jag är övertygad om att varje gallupresultat leder till partipolitiskt räfst och rättarting och följaktligen partipolitiskt navelskåderi. Kan ett parti som lidit gallupförluster undvika att koncentrera sig på att återta positionerna? Månne inte de egna motgångarna koncentrerar partiledningens tankar och åtgärder på just detta. Faller då inte ett större uppdrag – landets bästa – i skymundan? De regelbundet och med korta intervaller återkommande galluprapporterna är i all sin enkelhet närmast cirkusnöjen för den stora allmänheten och skapar endast kortsiktiga bedömningar av politikernas fögderi i ett läge då långsiktighet vore en eftertraktad tillgång.

Men, den goda nyheten för vår politiska ”kultur” är dock den att partiernas retorik inför de olika valen måste ges en grundlig genomlysning. Röntgen snarare än gallup. Vårt politiska system kommer med största sannolikhet aldrig under en överskådlig framtid att kunna prestera andra regeringsformationer än så kallade koalitionsregeringar med mellan tre och sex partier inblandade. Politiska minoritetsregeringar kan inte överleva i ett klimat där den politiska oppositionen i regel motsätter sig allt regeringen föreslår. Fjärran från den konstruktiva roll oppositionen kunde bidra med i ett svårt läge.

Inför senaste riksdagsval flödade partiernas önskelistor över av löften som skulle realiseras då partiet ifråga kom till makten. Hade något parti kuraget att presentera sina önskelistor enbart som genomtänkta förhandlingsunderlag inför en eventuell diskussion om regeringsmedverkan? Nej, löftena slog blå dunster i de ofta bristfälligt informerade väljarskarorna som fick se dem raserade så fort dessa löften skulle realiseras. Är inte detta på gränsen till politisk falskhet? Nu lider Sannfinländarna med all rätt av detta omdömeslösa sätt att inge falska förhoppningar.

Det färska gallupresultatet borde kunna ge vår politiska kultur en minnesbeta inför nästa nationella val. Kunde något minnesstarkt medium med landsomfattande inflytande inför valet återknyta till den gallupfars vi nyligen upplevt och upplysa de sanningstörstande väljarna om skillnaden mellan önskedrömmeri och realistiska strävanden att genom nödvändiga kompromisser och respekt för verkligheten främja landets bästa?

Tom Palmberg

Helsingfors