Att krympa den offentliga sektorn är ingen lösning

Ekonomi Uffe Cederqvist efterlyser (HBL 28.9) en djupare analys i den ekonomiska debatten. Tyvärr bygger hans egen analys på två vanliga men felaktiga föreställningar: att hemmamarknaden lever på exporten och den offentliga sektorn på den privata.

Cederqvist talar föraktfullt om att vi på hemmamarknaden bara ”hugger ved åt varandra”, och att ökad export därför är enda sättet att få ekonomin att växa: hemmamarknaden kan på sin höjd ”förbättra förutsättningarna för att vi ska klara oss i den internationella konkurrensen”. Det tycks inte ha slagit honom att ekonomi alltid, också på den internationella marknaden, handlar om att vi utbyter varor och tjänster, alltså bara ”hugger ved åt varandra”.

När ett finländskt företag exporterar papper till utlandet betyder det att finländska skogar huggits ner och med inhemskt arbete förädlats till papper, som sedan skeppas i väg utomlands. Själva får vi glädje av pappret vi producerat först när vi för pengarna köper hem till exempel korv eller lysrör från utlandet. Men om vi byter papper mot korv sinsemellan här hemma, eller tar med utlandet i cirkulationen spelar i princip ingen roll, det ekonomiskt avgörande är att det sker produktion och utbyte.

I praktiken är Finlands ekonomi förstås djupt integrerad i det internationella utbytet: mycket av det vi vill ha och behöver produceras inte här, och vi producerar många produkter utan inhemsk efterfrågan. Men det är fortfarande så att hemmamarknaden står för merparten av vår ekonomi, och hur den fungerar är helt avgörande.

Det är vansinne att strypa hemmamarknaden genom en allmän lönesänkning, vilket regeringen i en eller annan form vill göra, i hopp om att det ska få fart på exporten. Det kunde ens i teorin lyckas bara om exportindustrins problem faktiskt var höga arbetskraftskostnader, snarare än besvärliga konjunkturer och produkter ingen vill ha, även om man kunde erbjuda dem litet billigare. Däremot kommer åtgärden med säkerhet göra det svårare för inhemska företag att investera och anställa på en krympt marknad.

Cederqvists andra antagande är att vår offentliga sektor är ”på tok för stor … vad den öppna sektorn hämtar in räcker inte till för att mätta munnarna i den offentliga”. Men det är inte så att den privata sektorn bekostar den offentliga. Man kunde lika väl vända på det: de privata företagen är helt beroende av att det offentliga ordnar utbildning, infrastruktur och andra grundförutsättningar för ett fungerande samhälle.

Det är också missvisande att påstå att de höga skatterna gör Finland till ”ett mycket dyrt land att leva i”. Visserligen blir beskattade produkter dyrare, men å andra sidan behöver vi inte betala privat för det skattepengarna bekostar, till exempel skola och hälsovård.

Men det är meningslöst att käbbla om vem som bidrar mer: poängen är att skatter och offentlig sektor bara är ett sätt att organisera finansiering och produktion av tjänster som behövs i samhället. Huruvida det är billigare, effektivare och på andra sätt – bland annat ur kvalitets-, demokrati- och rättvisesynpunkt – bättre att finansiera eller producera en viss tjänst offentligt eller att låta den privata marknaden ta hand om det måste avgöras från fall till fall.

Det finns ingen allmän sanning om vilken ansvarsfördelning som är bäst eller när den offentliga sektorn blivit ”för stor”. Och den som tror att det privata på något magiskt sätt alltid sköter saker bättre kan lämpligen bekanta sig till exempel med det privata sjukvårdssystemet i USA, som är lika dyrt som det är ineffektivt och orättvist.

Jag talar inte emot privat företagande, tvärtom. Men att krympa den offentliga sektorn är ingen lösning. I stället borde vi underlätta för små- och medelstora företag att anställa folk, bland annat genom att luckra upp styva anställningsvillkor som är ändamålsenliga bara i storföretag. Om man samtidigt införde medborgarlön i stället för det nuvarande byråkratiska och passiverande arbetslöshetsskyddet skulle arbetstagarnas grundtrygghet inte försämras, och egenföretagande samtidigt uppmuntras.

Joel Backström

Helsingfors