Mer objektivitet och djupare analys

Samhälle Med hänvisning till Harry Blässars insändare (HBL 22.9) konstaterar jag att han inte är ensam om att vara kritisk mot HBL:s linje. Kritiken gäller inte bara ledare utan även rubrikval och sättet att behandla Finlands ekonomiska dilemma. De flesta insändarna och många kolumner vittnar om att rätt många tycker annorlunda än HBL:s ledarskribenter. Morgon efter morgon rusar blodtrycket i skyarna och jag frågar mig: är det hälsosamt att läsa redaktionens snäva eller oinformerade tankegångar?

I grunden är Finlands problem enkelt, vi känner till fakta men erkänner dem inte. Vi fungerar i en öppen global ekonomi. Till vår samhällsekonomi strömmar det in pengar via företag som exporterar produkter eller tjänster, eller via lån som tas för att täcka bottnen på statens skattekista. Majoriteten av vår befolkning arbetar i det offentliga eller i företag som arbetar bara på hemmamarknaden. Dessa så att säga hugger ved åt varandra, och i bästa fall förbättrar deras arbete förutsättningarna för att vi ska klara oss i den internationella konkurrensen. Då finska produkter inte i dag klarar sig i konkurrensen, såsom läget varit en längre tid, blir det problem inom alla samhällssektorer. Det hjälper inte att hugga mera ved åt varandra.

I dag är den offentliga sektorn på tok för stor i förhållande till den öppna sektorn; vad den öppna sektorn hämtar in räcker inte för att mätta munnarna i den offentliga. För att täcka gapet har man länge också kreativt höjt skattegraden vilket drabbar alla indirekt, individer liksom företag. Skatt på skatt på avgift är inbyggt i elräkningen, matpriserna, företagens lönekostnader och så vidare.

I en felriktad strävan att skapa rättvisa och trygghet har vi dessutom omgett oss med ett bastant lager av normer och regler vilket höjer kostnaderna på allt vi tar oss till. Finland är följaktligen ett mycket dyrt land att leva i. Även om en finländsk sjukvårdare har hög lön jämfört med majoriteten av kollegerna ”worldwide” så räcker hens pengar inte.

Vi är dessutom väldigt korporativistiska. Vi har utlokaliserat bevakningen av våra intressen inom nästan alla sektorer av vårt liv till kommuner, stat, föreningar och organisationer. Och säg mig den organisationspamp som frivilligt säger att det man håller på med är onödigt! Det är alltså svårt att genomföra förändringar; det är alltid någon ”viktig” intressegrupp som träffas. Att dag efter dag skriva om hur olika organisationer drabbas av nedskärningar är ointressant. Att klaga högt inför förändringar i omgivningen vittnar dessutom om bristande kreativitet i ledarskapet.

Men något måste göras; det finska tåget rusar mot avgrunden och tyvärr sitter vi inte ens mera i första klass, fast alla inte tycks inse det. Jag uppmanar HBL till mer objektivitet och djupare analys. Dagspressen har också ett ansvar i att förklara och att ge djup åt skeenden. Vi måste kunna erkänna fakta. Vi behöver nya idéer och tro på framtiden.

Uffe Cederqvist

Grankulla

Svar Finlands ekonomiska situation är svår. Orsakerna är många och någonting måste definitivt göras. Men det finns knappast en lösning som är den enda rätta. HBL förespråkar en debatt och ger plats för olika synpunkter. På nyhetssidorna ges utrymme för både regeringens och oppositionens agerande och åsikter, likaså för vad parterna på arbetsmarknadssidan anser. Även i ledarna vill vi föra ett brett resonemang men slutsatserna sammanfaller kanske inte alltid med alla läsares synpunkter.

Tommy Westerlund

Chefredaktör, HBL