Exemplarisk mångkultur?

Sibelius Helsingin Sanomat berättar (liksom HBL) att Sibelius solosånger framförts in extenso. Brasklappen var att detta var exemplarisk mångkultur, då kompositören tonsatt dikter skrivna på flera språk och att identiteten alltså skapas då kulturer blandas. Sibelius skrev fyra femtedelar av sina solosånger till svenska texter (Svante Dahlström i Historiska och litteraturhistoriska studier 87/Helsingfors 2012).
I samma uppsats hänförs till att en släktutredning gjort Sibelius illamående och att detta kanske sammanhänger med en av hans svaga punkter. Ingen adelsman hade upptäckts. Rötterna fanns i bondesamhället östra Nyland. Sibelius var livrädd för att någon i Europa skulle tro att hans förfäder varit bönder. Då sedan en finsksinnad genealog fick kyrkoböckernas Mårtensson till Martinpoika blev Sibelius ytterst stött.
Detta illamående som familjeträdet framkallade har också Julian Barnes (Man Booker-prisvinnare) bakat in i novellen Silence/Tystnaden från 2001 i sin bok The Lemon Table där han i en inre monolog låter den åldrande Sibelius begrunda skaparkraftens sinande.
Matts Andersson
Helsingfors