Svårt att inte låta kritisk

Språk I en ledarkrönika (20.9) förundrar sig Susanna Ginman över att Svenska riksdagsgruppens ordförande Anna-Maja Henriksson inte är nöjd med den pamflett om den obligatoriska skolsvenskan som tankesmedjan Magma presenterade förra veckan (16.9). Varför det över huvud taget ligger i Magmas intresse att fortsätta diskussionen om behovet av obligatorisk svenskundervisning, då en klar majoritet av riksdagen för mindre än ett halvår sedan röstat för bevarandet av skolsvenskan, kan man fråga sig.
Henrikssons konstruktiva, men något vassa kritik borde inte förvåna någon som läst pamfletten. Det hade varit konstigt om en av SFP:s ledande politiker hade applåderat en undersökning som först listar de redan bekanta argumenten för och emot den obligatoriska skolsvenskan utan att jämföra dessa med varandra, och därefter presenterar en slutsats i enlighet med finskhetsförbundets linje.
Att SFP stöder ett tvåspråkigt Finland med två starka nationalspråk torde inte vara en nyhet för någon. En nyhet torde heller inte vara att syftet med finskhetsförbundets motsättning mot skolsvenskan knappast är att stärka det svenska språkets ställning i Finland.
SFP lever inte upp till tolerans och öppenhet när det gäller frågor som ses som ett hot mot det svenska språket, skriver Ginman. SFP diskuterar gärna både öppet och tolerant hur språkundervisningen i Finland kan utvecklas, bland annat via tidigareläggning och via språkbad, men hör gärna också finskhetsförbundet öppet berätta om sina mål. Om målet är att avveckla det svenska språket och därmed slakta vår kulturidentitet och frånta oss rätten att få vård på det andra nationalspråket, har vi svårt att inte låta kritiska.
Anna Jungner-Nordgren
Förbundsordförande, Svenska kvinnoförbundet

Svar Ledarkrönikan handlade om SFP:s beröringsskräck när det gäller inställningen till svenskan i Finland och ovilja att diskutera olika strategier.
Susanna Ginman
Chef för opinionsavdelningen
HBL