Radioaktiv gödsel hotar Lappland

Sokli Norska Yara önskar utvinna fosfat för konstgödsel i Sokli i den östra finska lappmarken. Enligt det Internationella atomenergiorganet IAEA ligger Finlands rikaste uranförråd i Sokli (cirka 2 500 ton uran) och Talvivaara. Den 14 september meddelade Yara att man lägger projektet på is. Som orsak angavs lönsamhetsproblem.
Tillståndsprocessen avbryts dock inte. Minister olli Rehn kommenterade med åsikten att erhållandet av gruvtillstånd bör underlättas; inte utgör gruvorna problem i Kanada heller. Rehn vet tydligen inte att uranbrytning och till och med uranletning är förbjudet i många provinser i Kanada. Exempel på slappa tillstånd har vi redan i Talvivaara, som kommer att stå skattebetalarna och miljön dyrt.
Skall vi låta Yara – nyligen dömt till miljonböter (och tidigare chefer till fängelse) för givande av muta – producera radioaktivt gödsel och sprida föroreningar i östra Lappland? Radioaktiviteten i Soklis malm kan försvåra eller helt förhindra användningen av Soklis fosfat som konstgödsel, bland annat Euratom-direktivet bör efterföljas. I EU har urangruvor stängts på grund av miljöproblem. Om malmen tas upp till ytan och malas kommer radioaktivitet ohjälpligt att spridas ut i omgivningen: Blacksmith-Institutet i New York uppskattar att cirka 85 procent av den ursprungliga radioaktiviteten (till exempel uranets giftiga sönderfallsämnen) kvarstår i gruvområdet även om själva uranet insamlas, och sprids ut med vind och vatten. Kring Talvivaara-gruvan har nedfall av tungmetaller observerats på tiotals kilometers avstånd från gruvan.
Sokli-planen strider mot Finlands och EU:s vattenlag, eftersom gruvan skulle kontaminera älvarna Ylä-Kemi och Nuortti, bägge klassificerade i den bästa kategorin. Planen riskerar kontaminera vatten och grundvatten på vidsträckta områden från östra Lappland till Bottenviken och även till Arktis, eftersom Sokli ligger på en vattendelare. Borde inte även stora bolag rätta sig efter lagen?
Sokli-gruvan skulle fördärva Nuortti-älvens ursprungliga öringsarter och förstöra fisketurismen. Ersättande betesmarker för det största renbeteslaget Kemin-Sompio kan inte erbjudas. Om renköttet förknippas med radioaktivitet kan vi säga adjö till begreppet ren finsk mat. Också den växande Lapplandsturismen skulle få ett allvarligt avbräck.
Planerna på gruvan i Sokli strider allvarligt mot såväl privata som allmänna intressen. Regeringen vill även inskränka besvärsrätten. Landets medborgare bör ha en reell möjlighet att överklaga, och inte ställas inför i praktiken redan avgjorda situationer. Vi lever ju i en rättsstat, eller hur?
Marjatta Näätänen
Filosofie doktor, Helsingfors