Slussa intepengar till byggbranschen

Samhälle Vi kan inte fortsätta på detta sätt. På vårsidan i år förde man i Helsingfors inofficiella diskussioner om vilken betydelse den förväntade dramatiska ökningen av asylsökande kommer att ha för Heka (Helsingin kaupungin asunnot Oy) den kommunala hyresvärden i Helsingfors och hyresmarknaden i övrigt.
Jag deltog i diskussionen inofficiellt i mina roller som styrelsemedlem i Heka-Vuosaari Oy och ordförande för Boendeförbundet rf. Mig veterligen ventilerades också saken inom stadens förtroendeorgan. Varken Inrikesministeriet eller något annat statligt organ kom med några synpunkter.
Nu hade samma ministerium funnit sin kristallkula och dess könsneutrala spågumma meddelade (för knappa två veckor sedan) att 15 000 flyktingar kommer att söka asyl i Finland i år.
Nu finns det någon på ministeriet som vet att det kommer 15 000 oväntade invandrare i år. Vad baserar antalet sig på? Vem har mandat att sprida sådana antaganden?
Nu två veckor senare har sommaren verkligen tagit slut och Inrikesministeriet distribuerar nästa depesch. Antalet asylsökare kan stiga till 25 000–30 000 i år.
I mina förtroendeuppdrag finns lyckligtvis ingenting som förorsakar direkta obehag. Stadens kommunala hyresbostäder utnyttjas redan till 99,9 procent och Boendeförbundet arbetar för högtryck med allt svårare problem även inom boendets ägandesektor.
Vad behöver vi egentligen i dagens situation? Svaret är enkelt. En inrikesminister som har en annan bakgrund än Jyrki Katainens regim. Nu måste vi få kontroll på hur vi behandlar invandringen och sedan är det dags för Centern och Samlingspartiet att skriva ner, utan omskrivningar och försköningar, riktlinjerna för hur mycket respektive medborgargrupp måste avstå från av sina nuvarande inkomster och sin egendom.
Detta är ingalunda endast Inrikesministeriets uppgift, men detta ministerium har nycklarna då skötseln av asylsituationen är avgörande för landets ekonomiska framtid på kort sikt.
Ett typiskt delexempel på hur fel det går är bostadsbristen i huvudstadsregionen. Det är inte brist på bostäder, bristen gäller överkomliga hyreslägenheter.
Regeringen måste omedelbart sluta försöka slussa pengar till byggindustrin, i stället måste staten själv gå in i byggbranschen och säkra produktionen av förmånliga hyreslägenheter. Varför delar man ut pengar till en affärsverksamhet som i huvudstadsregionen främjar Estlands sysselsättning? Att agera själv i stor skala och använda stödpengarna i egen regi och samtidigt minska arbetslösheten tycks vara ett omöjligt alternativ.
Hans Duncker
Nordsjö, Helsingfors