Vad göra med alla pinnar?

Skog Jag läste den i och för sig intressanta artikeln av Staffan Bruun om Nymanska stiftelserna (HBL, VN och ÖN 1.9), den årligen återkommande evighetsfrågan. Själva artikeln blev ändå inte huvudsaken för mig, utan den tillhörande bilden av en skogsdunge med ett bestånd av höga, pinnsmala tallar, vilka numera, i likhet med björkarna, onekligen hör till vanligheterna i södra Finland – lika vanliga är de till exempel i Tyskland. Inte såg skogstallarna ut på det sättet skall vi säga för sextio-sjuttio år sedan.Någon dag senare såg man igen en bild av ett kalhygge med tall- och björkpinnar.
Jag minns ett samtal för länge sedan med min framlidne vän Leo Aario, ordinarie professor i geografi. Jag frågade honom vad han anser om gödsling av skogar, vilket tillfälligtvis någon gång hade synts i offentligheten. Han svarade: ”Det är nästan bara jag, som har talat om det”. Givetvis var jag då sakkunnig lika litet som nu, men tänkte på att ingenting kan skapas ur intet. Finns det längre ingenting i den avmagrade jorden så blir det bara pinnar.
Skulle gärna höra vad en forstsakkunnig har att säga. Vad skall man i en inte alltför avlägsen framtid göra med avverkade tall- och björkpinnar? Skall vi verkligen tala om arbetslöshet när det ser ut på det har sättet?
Eino Nivaja
Helsingfors