Mångkultur leder mot konflikter

Mångkultur Markus Kananen (HBL 24.8) finner det förkastligt att som Olli Immonen förorda en äkta finländsk kultur. Här representerar Immonen det som en gång gav oss självständighet och tills nyligen var mainstream. Att sätta den nationella kulturen som norm betyder inte att man ser ner på andra kulturer, utan att man slår vakt om varje nations särart.

Att stöda och stärka invandrarnas kulturella identitet må vara välment men är ett farligt projekt. Ett land som splittras i olika grupper med egna kulturer och etniciteter kommer sannolikt inte att vara harmoniskt och fredligt i längden. De flesta multietniska länder har sargats av konflikter. Olika grupper har olika intressen och är benägna att missförstå varandra, och därför är motsättningar svåra att undvika. När Angela Merkel säger att idén att folk med olika kulturell bakgrund skall leva lyckligt sida vid sida inte fungerar ger hon uttryck för en viktig insikt om den mänskliga naturen, vunnen genom konfrontation med den empiriska verkligheten.

Den mångkulturalistiska ideologin spär på motsättningarna. Den som får lära sig att hans svårigheter beror på andras oginhet blir lätt avog och bitter. Det är ett misstag att skylla motsättningarna på ojämlika livsvillkor. Där man strävat efter att assimilera invandrare – det vill säga att de skall smälta samman med majoritetsbefolkningen i stället för att bilda nya grupper – har ojämlikhet inte hindrat processen.

Geo Stenius menar (HBL 23.8) att jämförelsen med internationalen är oriktig eftersom socialisterna kämpade för de svaga. Det är inte Immonens och socialisternas ideal som vi har jämfört, utan deras retorik, eftersom den kritiserats. Men det är förstås inte där som skon klämmer. Vill han kritisera Immonens ideal borde han läsa på och försöka förstå honom i stället för att teckna en nidbild av hat och illvilja.

Joakim Förars
Oravais