En enda teori har fått monopol

SSS-regeringen har fått mycket kritik för de nedskärningar som planeras, främst för att de drabbar samhällets svagaste, medan välbärgade får medverka enligt eget tycke. Utbildningen lider, vilket även jämlikheten gör. Grundad och viktig kritik i sig, men en väsentlig bit av analysen av regeringens medicinkur lyser med sin frånvaro i medier. Bör man över huvud taget acceptera den åtstramningspolitik som regeringsprogrammet förespråkar? Hur sanningsenligt är det officiella narrativet om Finlands strukturella problem?

I åratal har politiker och medier basunerat ut hur Finland är skuldsatt till öronen och att vi nu måste saxa till ordentligt i de statliga finanserna och privatisera allt mer av välfärdssamhället. Att detta varit en ideologisk trend i länder världen över vare sig de presterat bra eller dåligt verkar ha förbigått de flesta.

En enda ekonomisk teori bland dussintals har givits monopol medan andra utvägar stämplats som löjliga och ”oansvarsfulla”. Att vi kollektivt låtit oss föras bakom ljuset in i ett ekonomisk auktoritärt samhällstillstånd utan större debatt är skrämmande. Då detta sker inom politiken talar man om tyranni. I dagsläget ser dock så gott som alla åtstramningspolitiken som korrekt. Det enda som behöver diskuteras är hur mycket och var man skall skära ner. Vid närmare betraktelse verkar dock de problem som den enda vägens politik vill lösa som små eller icke-existerande.

Hur är det med Finlands skuldsättning? I både europeisk och global jämförelse är den låg, och Finlands kreditbetyg gott. Exempelvis Tyskland, Storbritannien och USA har alla betydligt högre offentlig skuld, men god tillväxt. Sveriges är dock lägre, vilket givetvis är en nagel i ögat för oss finländare.

Hur är det med konkurrenskraften och lönekostnader? Enligt World Economic Forum är Finland 2014–2015 det fjärde mest konkurrenskraftiga landet i världen. Enligt Världsbankens ”Ease of doing business index” ligger Finland nia i världen och fyra i Europa. Enligt en rapport utgiven av specialforskare Pekka Sauramo vid Löntagarnas forskningsinstitut kostar löntagare mindre i Finland än i både Sverige och Tyskland. Företagsbeskattningen i vårt land är näst lägst i Västeuropa, vilket dock inte alltid är relevant.

I en utredning gjord av aktualitetsprogrammet MOT (11.5) ligger beskattningen inte vidare högt på listan gällande vad som inverkar på företagens investeringsbeslut. Kunnighet och ett stabilt samhällsklimat utgör de viktigaste faktorerna. Detta stöds även av de tidigare nämnda internationella undersökningarna. Den finska utbildningen och kunnigheten samt den sociala jämlikheten lockar företag och investeringar till vårt land.

Med dessa siffror som grund blir det beklämmande nog klart att vår nya regering ämnar skära i allt det som gör vårt land framgångsrikt och konkurrenskraftigt. Offentliga utgifter skärs ner då efterfrågan på statliga tjänster och investeringar är som störst. Detta går emot kapitalismens mest fundamentala läror. Både Katainens och Stubbs regeringar utövade samma åtstramningspolitik som vår nya regering, och nu skall då medicinen bli ännu bittrare.

Hur var det Einstein definierade galenskap? Att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat. När skall vi tillåta oss att tänka utanför boxen? Överväga andra utvägar?

Nicolas von Kraemer
Helsingfors