Regeringen får inte smita ifrån sitt globala ansvar

Regeringen Ojämlikheten ökar överallt. Den rikaste procenten av oss äger snart över hälften av världens förmögenhet. Välståndets skeva fördelning upprätthålls av snedvridna ekonomiska strukturer. För att korrigera situationen borde vi sätta stopp på skattesmitning, göra företagens samhällsansvar bindande och garantera tillräcklig finansiering för kampen mot klimatförändringen och dess följder. I det nya regeringsprogrammet görs det inte mycket för att anta dessa utmaningar.

Avveckling av normer får mycket utrymme i regeringsprogrammet. Samtidigt är det viktigt att minnas att det finns många nyttiga normer. Till exempel bindande normer om transparens i företagens skattebetalning och samhällsansvar skulle gynna hela samhället.

Företagens samhällsansvar är en central del av en hållbar ekonomi. Det som är billigast för ett företag är inte alltid det som är samhälleligt hållbart och etiskt. Därför bör företag rapportera sin samhälleliga påverkan. Ansvarstagandet är också en konkurrensfördel. I regeringsprogrammet talas det endast om företagens verksamhetsförutsättningar, samhällsansvaret nämns tyvärr inte en enda gång.

Pengaflöden till skatteparadisen är massiva och största delen av dem härstammar från företagens skattesmitning. Det uppskattas att cirka nio gånger mera kapital än biståndets summa flödar ut ur u-länder årligen. Även Finland går miste om hundratals miljoner på grund av skattesmitning. De förlorade skatteinkomsterna kunde finansiera välfärd och öka på jämlikheten. I regeringsprogrammet nämns förebyggande av skattesmitning, men väldigt få konkreta åtgärder uppges.

Utöver utsläppsminskningar är stöd till u-länder, så kallad klimatfinansiering, det viktigaste sättet att ta vårt globala ansvar för klimatet. Klimatfinansieringen bör vara skild från biståndspengarna. Vårt finansieringsansvar kommer att växa i framtiden. Ändå beslöt regeringen att inte fortsätta öronmärka inkomsterna från utsläppshandeln till klimatfinansiering. Förra regeringen fick internationellt beröm för att de riktade inkomsterna från auktionen av utsläppsrätter till biståndsändamål, den här regeringen riktar pengarna till finska industrin.

Gällande biståndsfinansiering gör regeringen en rejäl tabbe. De upprepar målet på 0,7 procent av BNP, men samtidigt skär de ner på finansieringen med en tredjedel. Summan motsvarar ungefär Finlands hela finansiering till frivilligorganisationer, FN-organisationer och Finlands långvariga partnerländer som Tanzania och Nepal.

På sikt är biståndets mål att bistånd inte längre behövs. Fattigdom och ojämlikhet kommer inte att försvinna genom bara bistånd. För att få bukt på problemen bör vi gå hårt åt skattesmitning, skapa rättvisare handelsregler och sätta bindande regler för företags ansvarsfulla agerande. Samtidigt bör vi göra allt vi kan för att stoppa klimatförändringen. Det är ända sättet att garantera att vi har ett samhälle i framtiden också.

Vår hälsning till regeringsförhandlarna var enkel: de strukturer som upprätthåller fattigdom och ojämlikhet måste åtgärdas. Finland lever inte i isolation från resten av världen. Frivilligorganisationer hördes inte i Smolna, men vi lovar att göra vår röst hörd under den kommande regeringsperioden. Finland får inte smita ifrån sitt globala ansvar.

Jonas Biström
Pauliina Saares

Utvecklingspolitiska experter, Kepa rf