Asylförfarandet har blivit en fars

Flyktingar Med rubriken ”I samma båt” (HBL 20.4) skriver Markus West om senaste olyckan på Medelhavet där över 800 ”flyktingar” har drunknat. Här använder West ordet ”flykting” på ett populistiskt sätt. Vi européer skall tro att alla som stiger i en båt för att komma till Italien är flykting, då deras huvudmål till största delen är att få asyl i Europa med alla därtill hörande fördelar.
På samma sätt använder West ordet desperat. Man kan säkert bli desperat på många sätt, men i detta fall vill de flesta ”desperata” resenärer hamna under vårt välfärdsparaply. Säkert är många ”flyktingar” så desperata ombord på överfärden att när det blir tal om den egna religionen kastar man passagerare som har en annan religion överbord, vilket skedde för ett par dagar sedan. Ett nytt fenomen är också att båtar på Medelhavet kapas av människosmugglare för att användas för dessa resor.
Många politiska riktningar förespråkar ett fritt resande till Europa där man sedan kan ansöka om asyl på vilken som helst ambassad inom EU. Det låter fint, men om ett EU-land, efter prövning, beslutar att personen inte har rätt till asyl och måste lämna landet finns det organisationer (med advokater och kyrkan i spetsen) som med alla medel förhindrar utvisning vilket igen betyder att hela asylförfarandet har blivit en fars. 
Man kan ju fundera över varför dessa människoströmmar inte tar den kortare vägen från Marocko, Algeriet eller Tunisien till Europa. Kanske för att kontrollen över vem som vill ta sig till Europa är mycket striktare där? Om man måste ”fly” från sitt eget land kan man ju också be om asyl i ett grannland, men det är inte lika attraktivt. Den som förespråkar fritt resande i världen vet också att även européer inte får resa jorden runt vart som helst. Till många länder behöver man en inbjudan (till exempel Nordkorea) eller visum.
Problemet med dessa resenärer från Nordafrika eller Mellanöstern löser sig enkelt: alla som anländer till Europa eller plockas upp i havet, returneras raka vägen tillbaka varifrån de kommit. Ordet spridet sig sedan snabbt att det inte lönar sig att betala flera tusen euro eller dollar för att komma till Europa om man genast blir hemskickad.
Riktiga flyktingar skall kunna hjälpas i deras egna hemländer eller Nordafrika innan de över huvud taget reser till Europa.
Magnus Ehrnrooth
Zeist, Nederländerna