Daghemmen häller mjöl och socker i barnen

Livsmedel Jag välkomnar en kritisk diskussion om socker och mindre svartmålande av fettet då det gäller kostråd och välfärdssjukdomar (HBL 16.4). Det verkar uppenbart att det finns mest vetenskapliga belägg för ett sådant fokus. Vad jag däremot inte uppskattar är att då det gäller barns kost, och nu alltså sockerintag, pekar myndigheterna ständigt finger åt ett enda håll: familjerna och deras bristande förmåga att inta måltider tillsammans. Jag ifrågasätter det empiriska stödet för den slutsatsen.
Kostfrågor är trendiga och sannolikt finns många föräldrar som är måna om att barnen äter hälsosamt. Vissa antropologer menar även att den hyllade gemensamma middagen under tidigare generationer är en myt. Är dessutom en gemensam måltid nödvändigtvis en hälsosam måltid?
Med mitt första barn var jag direkt fanatisk med sockret. Hon hade inte ens smakat socker i någon form innan hon var över 2 år. Sedan kom samhället in i hennes liv och den vägen sockret. Vilket gjorde att lillasyster fick smaka socker redan som 1-åring. Hos oss dricks aldrig sötade drycker, hembakt sötas oftast med banan och dadlar, vi undviker sötad yoghurt och vi äter hemlagad middag tillsammans varje dag. Men nu har barnen börjat dagis och vad finner jag: glass till efterrätt mitt i veckan (händer inte hemma!), pannkaka och plättar med sylt, yoghurt, vispgröt och kräm sötad med socker till mellanmål var och varannan dag ... Och då det är födelsedag får mamma inte skicka med banankaka utan det ska vara industrikex i oöppnat paket, i bästa fall sötade med socker och i värsta fall med glukossirap från majs.
Att klaga till personalen vore orättvist, de kan ju inget göra. Men då jag läser i tidningen att Institutet för hälsa och välfärd THL anser att barnens höga sockerintag naturligtvis beror på föräldrarna och riktar in sina kampanjer där frågar jag mig när myndigheterna – de som har makten av påverka – ska ta tag i den ibland skrämmande ohälsosamma kost som serveras på daghem och skolor. Vi har kanske inte ens data som belyser hur familjerna äter, men det går lätt att kontrollera vad barnen serveras av samhället. Om mina barn får mer än 10 gram socker per dag på dagis får garanterat tiotusentals andra barn det också.
Mjöl och socker är billigt då barnmassorna ska utfordras. Men vad kostar diabetesmedicinerna för samma massa om 30-40 år?
Katarina Finnilä
Helsingfors