Djur har inga skyldigheter, enbart rättigheter

Djurskyddslagen Djurskyddslagen revideras som bäst. Vad innebär en ”modern” djurskyddslag för produktionsdjurens del?

Det rättsteoretiska avstampet är frågan om djurens rättigheter. Har djur rättigheter? Svaret är enkelt och sagolikt självklart; ja, djur har rättigheter. Djur har enbart rättigheter, inga skyldigheter. Och dessa rättigheter tryggas enbart av att människan tar och bär sitt ansvar. Drivet till sin spets är det motsatsen till det ekofilosofiska tänkandet där naturen har ett egenvärde och där människan inte får förgripa sig på naturen.

Att i en lag med så konkreta och omfattande verkningar som djurskyddslagen ta in bjärt radikaliserande begrepp borde inte få ske utan en ärlig begreppsdiskussion.

Ett exempel på radikaliserande begrepp är den skrivning om djurens egenvärde som föreslås i den nya lagen. Detta är problematiskt eftersom man då motsäger eller rentav förnekar den tydliga skiljelinjen mellan djur och människa. ”Egenvärdet” tenderar att sudda ut denna gräns, och det är på inget vis i djurets intresse.

– Ska man säga god dag när man kommer in i lagårn, frågade en jordbrukare i höstas. Det är den oskyldiga sidan av begreppet, även om den de facto även synliggör en moraliserande aspekt.

Inget djur far illa av att jag säger god dag. Låt mig ta min gamla häst som exempel. I likhet med många andra gamla djur utstrålar den här märren inget annat än fullkomlig självtillräcklighet och eget värde, stallets grand old lady, en primadonna i världsklass – alla möjliga bestämningar från den mänskliga kultursfären kan jag klistra på den här roliga hästen och hon livar upp mig dagligen. Icke desto mindre, min häst och jag lever inte i jämvikt – ett rättssubjekt blir hon aldrig – och mitt ansvar att sörja för hennes välbefinnande är absolut.

Jag säger god dag till min häst och mycket mer därtill, men de självklara bassakerna är alldeles konkreta; allt det där med foder, motion, koll på tänder och hovar, koll på att hon inte är sjuk och så vidare. Och till sist är det naturligtvis min rätt och mitt ansvar att ta bort henne. Vi skall inte blanda in egenvärdet här, mitt god dag väger väldigt lätt i det sammanhang där djurets rätt tryggas. Ja, ”vi förgriper oss på naturen”, det gör människan.

Detta allt är fullständigt självklart för den som lever och arbetar med djur. Att i en lagstiftning implicera något annat har en trist moraliserande nyans – förutom att det även direkt ifrågasätter det ickelidande som varje djur har rätt till.

Jag vill ha produktionsdjur i Finland. Jag vill ha det för att jag helt enkelt tycker så otroligt mycket om dem.

Jag vill ha produktionsdjur i Finland för jag vill ha en levande landsbygd samt en jordbruksnäring som stöder landet och skapar arbetstillfällen. Jag vill ha produktionsdjur i Finland för jag vill ha ren och etiskt hållbar mat, producerad nära mig och på skäliga villkor. Och jag känner mig verkligen inte ensam vad gäller denna önskan och vilja.

Den nya djurskyddslagen i sin nuvarande utvecklingsfas är däremot inte tydlig vad gäller bevekelsegrunderna och möjligheterna för att hålla produktionsdjur i Finland i framtiden. Vad vill övriga intressegrupper åstadkomma? Tänd lyktorna – tala klarspråk, tack.

Målsättningen sägs vara en modern och framstegsvänlig djurskyddslag. Det moderna ser lätt ut att vara något slags (rätts)subjektifiering av djuren. Jag föredrar att man lämnar ett sådant spår – det känns gammalmodigt och rentav litet farligt. Välj i stället ett annat spår, ett spår där människans ansvar står i fokus, och utveckla det vidare. Då börjar vi snacka modern djurskyddslag!

Om det visas litet mer tillit och respekt för bondens kunnande och yrkesskicklighet – samt en skälig ersättning för utfört arbete! – säkerställer vi produktionsdjurens välbefinnande. Och häri ligger det moderna i all sin enkelhet. Det moderna är att övergå till ett utvidgat ansvar, ett slags anständighetens modus.

Mikaela Strömberg

Jurist, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund