Försämrade svenskkunskaper missgynnar de finskspråkiga

Språk På fredag röstar riksdagen om medborgarinitiativet om att göra svenskan frivillig i finska skolor. Efter att ha hört tiotals sakkunniga har medlemmarna i riksdagens kulturutskott med stor majoritet har dragit slutsatsen att svenskan ska vara obligatorisk också i fortsättningen. Förslaget om regionala försök i kommuner vid östgränsen, där skolsvenskan kunde bytas mot skolryska, förkastades också.

Döm om min förvåning när HBL (27.2) i sin ledare går i bräschen och flaggar för regionala försök och nästan förlöjligar de farhågor som har framförts.

Varav denna linje? Anser HBL att regionala försök stärker svenskans ställning i landet?

Vid regionala försök försätts de som inte läser svenska i en sämre ställning senare i livet. Kunskaper i svenska är både ett krav och en merit i arbetslivet. Och alla vet att flyttströmmarna går från öst och nord mot den tvåspråkiga storstadsregionen. Förespråkar HBL följaktligen att svenskan inte längre ska ingå som ett krav till exempel vid yrkes- eller högskolestudier?

Regionala försök har en tendens att bli bestående, och de tenderar att sprida sig. Om allt färre läser svenska i grundskolan får det givetvis konsekvenser för kraven på svenskundervisning vid högskolorna och för kravet på kunskaper i svenska hos tvåspråkiga myndigheter.

Redan i samband med studentexamensreformen 2004 konstaterade riksdagens grundlagsutskott att reformen kan få konsekvenser för de grundläggande rättigheterna att använda sitt eget språk hos domstol och andra myndigheter. Med facit i hand vet vi att reformen har slagit ut precis på det sättet. Regionala försök, som kan bli prejudicerande, har definitivt samma effekt.

I stället för att i ledaren göra sig lustig på andras bekostnad, och kalla personer som ifrågasätter regionala försök för ”pedanter som inte kan sova för att några bitar saknas i tusenbitarspusslet”, hade det kanske varit motiverat att lyfta upp de farhågor som flera sakkunniga har framfört, och att se den stora bilden i det pussel som vi kallar svenskans framtid i Finland.

Lyckligtvis har många finskspråkiga politiker, ledande tidningar som Helsingin Sanomat och det finländska näringslivet insett att det svenska språket är oerhört viktigt i det allt mer integrerade politiska och ekonomiska samarbetet mellan Finland och övriga nordiska länder. Och att försämrade kunskaper i svenska missgynnar framför allt de finskspråkiga.

Det är synnerligen överraskande om HBL väljer en annan väg.

Markus Österlund

Folktingssekreterare, Finlands svenska folkting

Svar HBL jobbar för en bred acceptans av det svenska i Finland. Vi vill att så många som möjligt ska studera, läsa och tala svenska i landet. HBL:s mål är större än ”enbart service på svenska”. Vi jobbar för att svenska också ska talas bland annat i frisörsalonger, på arbetsplatser och i affärssammanhang.

I språkfrågan vill vi vara en aktör som initierar debatt, ser möjligheter och jobbar för lösningar som gynnar det svenska. Vi har kraftigt tagit ställning för en tidigareläggning av språkundervisning i skolorna i allmänhet och en tidigareläggning av svenska i finska skolor i synnerhet. Vi har i åratal argumenterat för olika sätt att förbättra undervisningen i svenska speciellt genom att betona de muntliga färdigheterna. Ju fler språk desto bättre.

Som Jan-Erik Andelin konstaterar i sin ledare är det svenska i Finland ett pussel som består av åtminstone tusen pusselbitar. Om det görs experiment (som självfallet bör vara villkorade) med att ersätta svenskan med ryskan i några kommuner vid östgränsen ser vi givetvis också de uppenbara riskerna för en snöbollseffekt med detta. Just därför bör de vara villkorade. Å andra sidan kan begränsade experiment också ge exakt de svar som det svenska i Finland behöver just nu. Hur många skulle i dagsläget de facto välja ryskan?

Jens Berg

Chefredaktör, HBL